Då var vi igång...

Ja det är sant.

Mickael Demmers från Västerbo Stuteri ringde nu ikväll och berättade att nu var första semineringen gjord. Glädje!!! Nu håller vi tummar och tår att allt går som det ska. Han ringer mig igen när hon är klar och vi kan ta hem henne och börja vår väntan på ultraljud och förhoppningsvis sen vår väntan på föl.

Jippi!!!

Tills nästa gång

SeYaa!!!

Brunsten som dröjer eller är felberäknad

Idag sms:ade jag Västerbo stuteri för att få veta om vår lilla sessa Exan gått i brunst ännu. Svaret dröjde så ikväll ringde sambon och frågade hur hon hade det och om gått i brunst ännu, det var Michael Demmers som svarade, hon har det bra och går tillsammans med ett annat sto i en hage och det går jättebra och de går bra ihop, dock har hon inte gått i brunst än, sambon sa att vi sms:at men Michael hade inte sett det, han hade varit i Gävle på trav hela dagen.

Jag och sambon pratade om brunst då jag tycker jag räknat noga på när hon skulle i brunst och jag tycker det verkar konstigt att hon dröjer men då berättade sambon att hon enligt hans beräkningar ska i brunst nu på måndag eller tisdag och han hade inte förstått hur jag räknat, hmm vi kan ju hoppas att han är den som räknat rätt och hon äntligen kan insemineras. Jag är så spänd och vill få det klart nu så vi kan börja vänta på fölet, jag hoppas verkligen att även mitt sto får lätt att bli dräktig med Sinou Madrik, han har visst bra statistik på att det tar direkt.
Är ni nyfikna på det stuteri vi valt så besök deras hemsida på Västerbo Stuteri eller gå in på deras facebooksida https://www.facebook.com/pages/V%C3%A4sterbo-Stuteri/139969156020516.

Nej nu ska jag förbereda mig för en låååång kväll med familjen, vi ska titta på Eurovision song contest. Vi börjar med varma mackor med hemgjord makrill- & tonfiskröra och sedan fuskar vi med lite vingummi och sursockrade Ahlgrens bilar. Ujujuj får motionera ordentligt imorgon för att väga upp allt detta ätande.

Ha så kul och tills vi ses igen...

SeYaa!!!

Betäckning here we come

Jaha ja så var det bestämt och klart var och med vem vår Explosive skulle betäckas, bara den eländes brunsten som fattas...

Ja den fattades ju faktiskt när vi igår kväll åkte till Västerbo Stuteri utanför Heby. Jag hade beräknat att hon skulle gå i brunst som igår men icke då. Nu är ju ston funtade så att de kan fördröja brunst (har jag fått berättat för mig) om det är dåligt väder och vackert väder har vi inte så, visserligen var det lite sol igår förmiddags men det blåste kallt och det var förmiddagen det, eftermiddagen var grå och blåsig. Inte har det varit så bra idag heller så jag skulle inte tro att hon gått igång idag heller, har dock inte varit i kontakt med stuteriet ännu, borde nog ringa dem och höra hur det går för henne... Mm jag gör det direkt, återkommer snart...häpp blev inge klokare av att ringa, de har semindag imorrn så hon jag pratade med visste inte. Jaha bara att hålla tummarna då att hon ser till att gå i brunst så de kan inseminera snart.

Jag hade oroat mig lite för hur hon skulle bete sig när vi skulle lasta och lämna stallkompisarna men det hade jag inte behövt, hon var hur lugn som helst ja nästan lite ivrig faktiskt. Hon brukar bli lite otrolig när vi lämnar stallet och stänger dörren med kompisarna på insidan men hon brydde sig inte igår, lastningen brukar också va väldigt tvekande jag brukar få hålla emot när hon backat några gånger sen brukar hon nästan hoppa på transporten men igår backa/stannade hon bara en kort stund och sen gick hon lugnt med på utan något som helst stressmoment. Hon var som om vi skulle på löshoppning, enda gångerna hon varit positiv till transporten och lämna kompisarna.

När vi kom fram och lastade av var hon lika lugn som hemma och under resan. Vi fick ställa henne i en box men vi fick lov att byta box då boxgrannen, en stor fux med föl, inte ville ha någon granne. Vår lilla sessa var ju nyfiken på grannen och det blev ju inget bättre av så som sagt boxbyte och hon gick med lika lugnt och installerade sig, det fanns ju mat så helt klart var hon nöjd för det är då det bästa som finns det.

Jag tog kort hemma innan vi åkte och sen tog jag en bild på datorn som är kopplad till transportkameran som ni kan se är hon lugn och fin. Tog inga kort på stuteriet då jag glömde mobilladdaren hemma och min mobil behagade dö när vi kom fram.

Nåja der var lite om detta det nu är det dags att sluta för att börja förbereda skytteträning så till näst gång...

SeYaa!!!

Skyttedebuten - så gick det & ändrade betäckningsplaner

Jaha så var debuten i korthållstävlande gjord.

Jag känner att jag får vara nöjd med mitt första resultat, visst som tränaren säger jag kunde fått till några poäng mer om inte koncentration och ork sjunkit i slutet av mina 60 skott men jaja med träning kan det bara bli bättre. Jag fick ihop 556.7 med tioserier som följer: 91.0, 95.8, 99.6, 90.2, 87.7, 92.4 så som ni ser är serie 4 & 5 de sämsta. Tävlingsplatsen, Götlunda, låg jättefint och solen sken även om det blåste lite. Jag blev lite orolig dock när jag såg skjutvallen, den var ljust grön och jag trodde det skulle bli jobbigt åt ögat men det var tvärtom lättare att fokusera på tavlan, ja förutom när ögat började följa sädesärlorna som trippade omkring framför oss på gräset, de måste varit helt döva för de reagerade inte alls på vårt skjutande.

Så här fin vy hade jag och ni kan se den ena sädesärlan till höger bredvid vindvimpeln längst till höger

Allt som allt med resa, tävling och resultat är jag nöjd. Jag kom 3:a i Dam, okej vi var bara tre men ändå, det var bra musik och trevligt sällskap i bilen och de ansvariga på tävlingsplatsen var jättetrevliga.

Så till det här med betäckningen.

Vi är ju nybörjare och har fullt sjå att förstå allt runt detta och när stuteriet säger att de fixar allt så tror jag ju på det, jag är dock väldigt noga med att dubbelkolla och tur är väl det för jag skulle själv ringa hingsthållare/ägare och boka hingst och ingå avtal. Detta resulterade i att tänkta hingst blev utesluten, det visade sig att hingsten inte längre var godkänd för transportsperma (vilket de glömt uppdatera hemsidan med) och bara hade naturlig betäckning. Med tanke på var vi bor i förhållande till var hingsten står så var det alternativet inte på kartan.

Så det blev till att återigen gå igenom hingstar på hingstkollen och gå igen olika stuteriers hemsidor i jakten på en hingst som vid Blodbanken.nus testparning gav låg inavelskoefficient på fölet. Vi hittade en hingst på ett stuteri där det var fryssperma men inga priser angivna så jag ringde och frågade men den hingsten uteslöts då vi inte skulle ha råd med den. Det som hände vid samtalet var dock att stuteriägaren hade skött om Exans pappa Extrem för många år sen så han kände hennes stam väl och rekommenderade en av sina andra hingstar istället och vid koll mot blodbankens testparning visade det på en jättelåg inavelskoefficient på fölet så det blev bestämt att vi tar honom istället. Ny hingst istället för Gidde Palema blir Sinou Madrik och vi åker till Västerbo stuteri imorgon kväll med vår lilla prinsessa. Nu gäller det bara att hålla tummarna för att hon tar och blir dräktig och att hon får ett friskt fint föl om 11 månader.

Vi, jag och sonen, borstade, putsade och klippte svans idag. Sonen, Alex, och Exan har ett speciellt band, hon litar fullständigt på honom och han får borsta och putsa ansikte och öron utan minsta ryckning från henne, med oss andra är hon mer på sin vakt med ansiktet även om hon blir mer och mer avslappnad. Här lite bilder från putsningen

Nåja hon är inte så bra på att stå modell men vad gör det. Man blir, som ni ser, trött av att putsas och kratsas.

Återkommer när jag har mer att berätta och tills då...

SeYaa!!!

Foto, skytte och betäckning

Ja som ni ser av titeln blir det en salig blandning i dagens inlägg och jag börjar med skytte för att sedan gå vidare med foto och sist betäckning.

Utomhussäsongen för skytte är igång och jag har börjat träna korthåll igen, det gick sisådär på första träningen men nåja för att vara fösta gången ute i år så får det duga.
Häromdagen fick jag också min vapenlicens och kunde hämta mitt nyköpta gevär, det är inget värstinggevär men duger åt mig att ha till att börja med. Jag köpte mig en Anschutz 1903

På lördag gör jag min tävlingsdebut, då skjuter jag 60 ligg i Götlunda. Oj vad jag är nervös men det är väl normalt antar jag. Jag hoppas det går hyfsat i alla fall, att jag skulle skjuta jättebra förväntar jag mig inte även om jag vid första skjutningen med mitt eget gevär ökade min 20skottsserie från första träningen, ökningen är dock inte så speciellt stor men ändå en ökning.

Fotograferingen har legat nere en längre tid då jag inte haft vare sig ork, lust eller tid för att fota. Men under en längre tid nu så har jag börjat titta efter fotomål och ett av målen har varit att fota en svan som häckar i vassen i en sjö i Idkerberget. Jag fotade den och några änder idag men hade otur med vädret, det var alldeles för mycket sol ute, jag fick i alla fall till några bilder som jag anser får duga just nu. Nya får tas senare.
Här är några av dagens foton. Ni får gärna kommentera men då gäller konstruktiv kritik!

Nu över till detta med betäckning.
Jag och min dotter, Sandra, har varmblodet Explosive (kallad Exan) tillsammans, hon är e: Extrem och u: Fidji.
Just nu rids hon inte tyvärr, jag har en arbetsskada i vänster handled och inväntar ny operation (en redan gjord) och Sandra har opererat sitt korsband och har varit under rehab en längre tid, hon har även fått en diagnos på den obotliga skelettsjukdomen Fibrös Dysplasi som har behagat sätta sig bakom vänstra ögat och skapa pålagringar, detta har orsakat mycket smärta och nu även medicinering med en kraftig bromsmedicin som givit en del biverkningar. Allt detta har alltså legat till grund för att vår kära skrutta har gått i hagen och myst en längre tid, hon har inte mått dåligt av att stå tvärtom har hon blivit mycket tryggare och lugnare, hon tycker till och med om att kramas lite försiktigt emellanåt, allt på hennes villkor.
Vi, det vill säga Sandra och jag, har då funderat fram och tillbaka en tid om vi skulle försöka betäcka henne, vi har tänkt både hit och dit vad gäller hingst. Först funderade hon på en dressyrhingst men på grund av sjukdomshistoriken som orsakade att hon inte kunde rida gick hon en nybörjarkurs på Sundbyholms Travet, hon blev travbiten och ska fortsätta till hösten och gå mer travträning så då föll valet på att betäcka med en travhingst och hoppas på ett travämne, Exan själv var enligt det vi förstått inte något stjärnämne själv men hon har fin stam så vem vet.
Vi har ägnat många timmar åt att söka på hingstar och letat på alla möjliga sidor efter information om vad man ska titta på men till slut bestämde Sandra sig för att det vi skulle koncentrera oss på var att få en så låg inavelskoefficient som möjligt på fölet. Vi använde oss av Blodbanken.nu och gjorde avancerad testparning på deras sida med hingstar vi tyckte var intressanta, vi hittade hingstarna på Hingstkollen.se och provade sedan med dem en efter en. Vi är inte gjorda av pengar så vi valde bland de billigare hingstarna. Valet vi slutligen gjorde var Gidde Palema då en parning med honom gav en låg inavelskoefficient på fölet. Sen kom vi till det här med stuteri och det var likadant där, söka info och ringa och prata pris med mera men slutligen föll valet på ett stuteri som ligger nära vårt hem så vi inte behöver ha vår älskade skrutta för långt ifrån oss.
Vi har räknat på Exans brunst och om allt går vägen nu så kommer jag och min gubbe att köra henne till Björkbackens stuteri för betäckning på söndag och när de sedan anser att hon är mottaglig kommer de att inseminera henne och sedan få vi ta hem henne och återkomma för dräktighetskoll på dag 17 och 34. vi kommer naturligtvis att hålla tummarna för att det tar på första försöket då vi anser att det blir för sent att göra om vid nästa brunst, att göra senare innebär ju att fölet blir sent fött och vi vill inte ha en fölning långt in på sommaren. Jag återkommer med mer information om Exan och hennes kommande betäckning och (förhoppningsvis) dräktighet. Tills vidare får ni titta på henne när hon longeras med longeringshjälp för första gången.

 Tills nästa gång SeYaa!!!

Varg, skytte och förkylning

Har inte tagit mig tid att skriva men nu sitter jag då här och vill få ur mig lite igen.

Jag vill börja med ämnet varg.

En del av er som känner mig vet att det natt till i fredags var vargar som dödade 6 och skadade 3 får, varav ett får sedan fick lov att avlivas på grund av skadorna, detta i en fårhage som ligger alldeles intill min egen mark.
Men för er som inte känner mig på det viset kan jag tala om att jag har min hästhage går nästintill jämsides med grannens fårhage. Att få reda på på fredag att grannens får haft vargbesök skrämde mig oerhört och jag är så glad och tacksam över att mina hästar vill in om nätterna - tänk om jag haft dem ute och de varit ute i skogsdelen av hagen - USCH och fy hemska tanke att det kunde varit mina hästar som råkat ut för dessa rovdjur.
Jag har inte deltagit speciellt mycket i vargdebatten kan jag ärligt säga. Varför? Jo för jag har inte bestämt mig för vad jag egentligen tycker om vargar i naturen. Eller jo jag tycker att även vargen har sin plats i vår natur men jag är inte för inplanteringen som skett och än mindre nu när vargarna kommer så nära in på husknutarna. Den fårhage som berördes i fredags ligger strax bakom ett bostadshus i vår lilla by.
Det lilla jag vet om vargars naturliga beteende gör att jag känner mig oerhört övertygad om att dessa inplanterade vargar fört med sig dåliga gener. Det beteende som dessa vargar uppvisar känns inte naturligt överhuvudtaget, de har alltså dödat 6 får och skadat 3, om jag ska döma av de bilder jag sett på de stackars fåren har inte vargarna ätit av alla utan av bara max ett par stycken. Så varför slog de fler? Varför kommer de så nära inpå våra husknutar och in på våra gårdar?
En arbetskompis till min sambo berättade för ett tag sedan att hans svärfars hund hittades ute på gården utan huvud och JA det är konstaterat att det var varg. Det har den senaste tiden rapporterats många gånger om hundar som tagits av varg inne på gårdar, vargar som rör sig runt skolor och förskolor här ute på landsbygden. Är det verkligen normalt för en "riktig" varg? Är det dåliga gener som kommit in i vargstammen som gör att de agerar så här? Jag har inga svar men har i alla fall bestämt mig för att helt och hållet stödja avskjutning av varg!
 Jag vill inte att det ska vara min hund, mina katter eller mina hästar som hittas ute på gården/i hagen dödad av varg, jag vill inte heller att det ska vara någon av mina grannar/vänner/vänners bekanta som hittar sina djur döda så Nej - låt jägarna skjuta av vargarna. De vargar som är normala lär finnas kvar långt in i skogarna och riskerar inte att bli skjutna så jag är inte ett dugg orolig för att vargen ska dö ut helt i Sverige.

Nu över till roligare saker - eller ja de kunde varit roligare men ändå =O)
I lördags var det dags igen för luftgevärstävling - denna gång åkte vi till Nyköping, långt som bara den ifrån min lilla hemby. Det var inte bara jag och sonen som tävlade den här gången utan min älskade lilla gubbe gjorde debut också (eller debut och debut, han har tävlat på klubben men inte utanför).
Jag tyckte sonen gjorde bra ifrån sig för att vara säsongens första tävling och med tanke på att vi spenderade över tre timmar i bilen för att komma dit, han var inte nöjd med sitt resultat och då det var heltalstävling hamnade han inte bland de topp 5 som fick pris tyvärr, men i det stora en bra tävlingsstart för honom. Jag däremot gjorde inte bra ifrån mig, inte som jag vet att jag kan göra i alla fall. Jag sköt 391 poäng och kan bra mycket bättre. Det ville sig dock inte alls för mig jag hade jätteproblem med att fokusera då det var väldigt mycket lampor som gjorde det svårt för mitt öga att fokusera på den lilla eländes pricken. Jag är som en del av er vet enögd, det vill säga jag ser bara på mitt högra öga, mitt vänstra räknas som blint då det endast kan ta in ljus och mörker (och även det försämras tyvärr) detta gör att mitt högra öga är väldigt känsligt för hur ljuset kommer in för att klara av att fokusera på en punkt framför mig och här var det mer ljus än jag är van att ha runt omkring när jag skjuter. Jag måste träna på att ha en svart bländare som komplement till den vita jag använder som gör att det inte blir ljusblänk inne vid ögat, så jag vid sådana här tillfällen kan byta bländare efter hur mycket ljus det är i skyttelokalen.

Sambon då? jodå han sköt bra han med, inte som han brukar på träning men det går utför även där på grund av hans gråstarr. Han blir som tur var opererad för det på båda ögonen nu den 23 oktober så efter det gäller det för konkurrenterna att se upp för då ser han att skjuta =O)
Jag håller förresten på och läser för att ta skyttekortet så jag kan få tävlingslicens sen, försöker även få med mig min älskade lilla gubbe så att även han tar skyttekort och sedan tävlingslicens. Det finns ju många tävlingar vi skulle kunnat vara med på men som vi inte får för vi inte har tävlingslicens, vi får bara tävla som LÖ som innebär föräldrar mm utan tävlingslicens och LÖ finns inte på alla tävlingar där sonen tävlar så ibland blir det lååång biltur för hans inskjutningsskott + 40 skott (om det inte är final och han skjuter fler förstås).

En bidragande anledning till mitt lite sämre resultat är att min förkylning passade på att bryta ut och dra igång min astma rejält. Att inte kunna andas ordentligt gör det svårt att hålla andan under avlossningsögonblicket. Jag är nu hemma och är sjuk, blir man inte rik på direkt kostar på lönen som bara den. Det är ju egentligen helt sjukt att vi som jobbar inom barnomsorg (och även de inom vården) ska ha karensdag då det ju faktiskt är på jobbet vi blir smittade.
Jag skulle varit på regionskonferens i Gävle i dag och imorgon för NTA men tji fick jag - jag är hemma och mår pyton och har svårt att andas istället. OCH ja jag tycker synd om mig själv just nu - nån måste ju göra det också =O)

Nej nu är det färdigskrivet för denna gång för nu kom min son hem från skolan och jag ska ta och fika med honom. Hoppas kaffet smakar kaffe nu och inte äck, päck som förut idag.

Tills nästa gång jag skriver...

SeYaa!!!

Lite update, kattungar och bilder

Det var ett bra tag sen jag var in och skrev men nu är jag i alla fall här och plitar ner några rader.

Vad har hänt i livet då?
Ja det är nog en del men inget som sticker ut så där jättemycket kanske.
Livet har en förmåga att rulla på och tiden rinner iväg fort som bara den, ena dagen blir nästa och vips så är det helg igen och sen ny vecka och så vidare. Månad läggs till månad - ja ni vet ju hur det är.
Ibland känns det som om tiden går fortare för varje år av mitt liv och jag får nästan panik för jag tycker inte jag hinner något av allt jag vill hinna. Förstår inte hur folk hinner allt med familje, jobb, djur och hobby.
Får skuldkänslor för att jag inte hinner med mer av inkörning, körning och ridning av mina hästar men när kvällen kommer och jag jobbat klart finns ingen ork över för mer än stalljobbet och sen skyttet som är 3 kvällar i veckan och snart börjar tävlingssäsongen.
Jag vet att det inte går någon nöd på mina små älsklingar men jag skulle vilja orka så mycket mer, ser ju att andra hinner med så mycket men jag är glad om jag inte somnar i soffan före kl. 21 på kvällarna.

Är det fel på mig tro? Hur gör andra för att ha så mycket ork efter jobbet?
Jag gör ju 40-timmars arbetsvecka som så många andra men jag verkar inte ha lika mycket fritid och ork som de. Hmmm jag äter vitaminer och äter bra mat, sover för det mesta hela nätterna, förutom när jag har mina sömnlösa perioder och är glad om jag får ihop 2-4 timmar per natt men det var ett par veckor sedan jag hade en sådan period.
Jag kanske borde ta tag i det här med utredning, kanske även jag har någon form av diagnos det finns ju både ADHD och Aspergers syndrom i min släkt och då vore det ju inte så konstigt att jag blir så totalt utpumpad efter jobbet och annan social samvaro. Bara att vara och handla tär på min ork, jag är totalt slutkörd när jag kommer hem och hjärnan orkar inte speciellt mycket, kroppen har jag nog ork i men huvudet känns slut och jag tål inte mycket innan humöret slår i topp och jag blir otrevlig.

 

Ridningen ligger ju på is bland annat för att min hand och handled fortfarande inte är bra och inte händer det så speciellt mycket från sjukvårdens sida heller, har varit på röntgen (igen) och väntat på svar nu i över två veckor och måste då ta tag i och ringa för att tvinga fram en tid och ett svar på ortopeden igen. TRÖTTSAMT att alltid få jaga svar och tid och inte få det som de säger direkt det inkommer från röntgen. Jag vill bli bra i hand och handled så jag kan göra allt det jag vill utan att få så j-vla ont hela tiden. Jobbet gör ju att jag har ont redan tidigt på dagen efter lyft och sådan som hör förskolan till så fritiden börjar ju med värk och blir inte bättre av att bli belastad av mina fritidsintressen, ridningen törs jag inte ge mig på än så länge eftersom det rätt var det är släpper i handen, jag kan inte hålla kvar eller emot när så behövs och det vore ju väldigt illa om det skulle hända när man sitter i sadeln och en situation uppstår som kräver att man kan använda båda händerna och sätta emot.

Fotografering har det inte heller blivit så mycket som jag velat av i sommar men jag hoppas komma igång igen snart. Har saknat ork och inspiration men läste i en artikel i en av mina fototidningar att man ska tvinga sig själv att fortsätta fast man känner sig inspirationslös, hitta på ett projekt och fortsätta fast lusten inte riktigt infinner sig. Varför? jo för att när man ser resultaten börjar hjärnan jobba igen, ser brister och hur man kunnat göra istället, komma på andra infallsvinklar och så vidare. Man skulle även ta andra till hjälp och be dem säga vad som var fel på bilden och verkligen lyssna på svaren för att hitta infallsvinklar man själv inte tänkt på. Och ja det låter ju vettigt faktiskt så jag försöker komma på något projekt att gå igång på som kan få igång fotandet på allvar igen. Har ni något förslag på projekt jag kan sätta kameran på?

Jag har också haft en del svåra beslut att ta vad gäller mina katter. Jag har ju två katter som har några år på nacken, den ena är ca 19 år och den andra ca 15år. 19-åringen han är väldigt trött och grinig och sätter inte hull alls längre, ser lite illa, dricker massor och pinkar floder så jag måste tyvärr beställa tid hos veterinären för att låta honom somna in. 15-åringen hon är hyfsad i hull men har sina andningsproblem och inte tål hon p-piller heller så hon kommer ju hem med tjock mage rätt som det är, hon är för gammal för att kastrera och med tanke på att hon är gammal och har lite andningsproblem så vore det nog det bästa även för henne men tyvärr så har jag inte råd att låta båda somna in just nu. Ringde djurkliniken och de ska ha 605kr/katt om jag vill ha dem med hem och begrava på gården, om de skulle ta hand om dem kostade det över 1000kr/katt, jag tycker det är hemskt hur dyrt det är och förstår inte riktigt varför det ska kosta så oerhört mycket att ge en katt en spruta med medel så den somnar in. Nåja jag får ta mig råd att låta den gamla herre somna in nu innan tjälen går i backen för han ska med hem och vila i frid på gården han älskat hela sitt liv, damen får bli en annan gång.
Ett annat beslut jag hattat fram och tillbaka med är hur vi ska göra med damens två kattungar, födda i år. Först skulle vi inte ha dem kvar och sen ville sonen verkligen att vi skulle behålla dem och vi tvekade men nu har vi beslutat att NEJ vi ska inte ha dem kvar utan hitta nytt/nya hem åt dem. Jag skulle helst se att de kommer till samma hem men om hemmen är bra spelar det ingen roll att man delar på dem. De är leveransklara sista helgen i september så jag får nog sätta fart och kolla efter hem åt dem, eventuellt har jag ett hem till i alla fall den ena men båda måste ha hem så jaja bara att börja höra sig för antar jag.

Nej nu räcker det för denna gång och jag ska gå och hjälpa till med maten. Så tills nästa gång....

SeYaa!!!