Det var ett bra tag sen jag var in och skrev men nu är jag i alla fall här och plitar ner några rader.
Vad har hänt i livet då?
Ja det är nog en del men inget som sticker ut så där jättemycket kanske.
Livet har en förmåga att rulla på och tiden rinner iväg fort som bara den, ena dagen blir nästa och vips så är det helg igen och sen ny vecka och så vidare. Månad läggs till månad - ja ni vet ju hur det är.
Ibland känns det som om tiden går fortare för varje år av mitt liv och jag får nästan panik för jag tycker inte jag hinner något av allt jag vill hinna. Förstår inte hur folk hinner allt med familje, jobb, djur och hobby.
Får skuldkänslor för att jag inte hinner med mer av inkörning, körning och ridning av mina hästar men när kvällen kommer och jag jobbat klart finns ingen ork över för mer än stalljobbet och sen skyttet som är 3 kvällar i veckan och snart börjar tävlingssäsongen.
Jag vet att det inte går någon nöd på mina små älsklingar men jag skulle vilja orka så mycket mer, ser ju att andra hinner med så mycket men jag är glad om jag inte somnar i soffan före kl. 21 på kvällarna.
Är det fel på mig tro? Hur gör andra för att ha så mycket ork efter jobbet?
Jag gör ju 40-timmars arbetsvecka som så många andra men jag verkar inte ha lika mycket fritid och ork som de. Hmmm jag äter vitaminer och äter bra mat, sover för det mesta hela nätterna, förutom när jag har mina sömnlösa perioder och är glad om jag får ihop 2-4 timmar per natt men det var ett par veckor sedan jag hade en sådan period.
Jag kanske borde ta tag i det här med utredning, kanske även jag har någon form av diagnos det finns ju både ADHD och Aspergers syndrom i min släkt och då vore det ju inte så konstigt att jag blir så totalt utpumpad efter jobbet och annan social samvaro. Bara att vara och handla tär på min ork, jag är totalt slutkörd när jag kommer hem och hjärnan orkar inte speciellt mycket, kroppen har jag nog ork i men huvudet känns slut och jag tål inte mycket innan humöret slår i topp och jag blir otrevlig.
Ridningen ligger ju på is bland annat för att min hand och handled fortfarande inte är bra och inte händer det så speciellt mycket från sjukvårdens sida heller, har varit på röntgen (igen) och väntat på svar nu i över två veckor och måste då ta tag i och ringa för att tvinga fram en tid och ett svar på ortopeden igen. TRÖTTSAMT att alltid få jaga svar och tid och inte få det som de säger direkt det inkommer från röntgen. Jag vill bli bra i hand och handled så jag kan göra allt det jag vill utan att få så j-vla ont hela tiden. Jobbet gör ju att jag har ont redan tidigt på dagen efter lyft och sådan som hör förskolan till så fritiden börjar ju med värk och blir inte bättre av att bli belastad av mina fritidsintressen, ridningen törs jag inte ge mig på än så länge eftersom det rätt var det är släpper i handen, jag kan inte hålla kvar eller emot när så behövs och det vore ju väldigt illa om det skulle hända när man sitter i sadeln och en situation uppstår som kräver att man kan använda båda händerna och sätta emot.
Fotografering har det inte heller blivit så mycket som jag velat av i sommar men jag hoppas komma igång igen snart. Har saknat ork och inspiration men läste i en artikel i en av mina fototidningar att man ska tvinga sig själv att fortsätta fast man känner sig inspirationslös, hitta på ett projekt och fortsätta fast lusten inte riktigt infinner sig. Varför? jo för att när man ser resultaten börjar hjärnan jobba igen, ser brister och hur man kunnat göra istället, komma på andra infallsvinklar och så vidare. Man skulle även ta andra till hjälp och be dem säga vad som var fel på bilden och verkligen lyssna på svaren för att hitta infallsvinklar man själv inte tänkt på. Och ja det låter ju vettigt faktiskt så jag försöker komma på något projekt att gå igång på som kan få igång fotandet på allvar igen. Har ni något förslag på projekt jag kan sätta kameran på?
Jag har också haft en del svåra beslut att ta vad gäller mina katter. Jag har ju två katter som har några år på nacken, den ena är ca 19 år och den andra ca 15år. 19-åringen han är väldigt trött och grinig och sätter inte hull alls längre, ser lite illa, dricker massor och pinkar floder så jag måste tyvärr beställa tid hos veterinären för att låta honom somna in. 15-åringen hon är hyfsad i hull men har sina andningsproblem och inte tål hon p-piller heller så hon kommer ju hem med tjock mage rätt som det är, hon är för gammal för att kastrera och med tanke på att hon är gammal och har lite andningsproblem så vore det nog det bästa även för henne men tyvärr så har jag inte råd att låta båda somna in just nu. Ringde djurkliniken och de ska ha 605kr/katt om jag vill ha dem med hem och begrava på gården, om de skulle ta hand om dem kostade det över 1000kr/katt, jag tycker det är hemskt hur dyrt det är och förstår inte riktigt varför det ska kosta så oerhört mycket att ge en katt en spruta med medel så den somnar in. Nåja jag får ta mig råd att låta den gamla herre somna in nu innan tjälen går i backen för han ska med hem och vila i frid på gården han älskat hela sitt liv, damen får bli en annan gång.
Ett annat beslut jag hattat fram och tillbaka med är hur vi ska göra med damens två kattungar, födda i år. Först skulle vi inte ha dem kvar och sen ville sonen verkligen att vi skulle behålla dem och vi tvekade men nu har vi beslutat att NEJ vi ska inte ha dem kvar utan hitta nytt/nya hem åt dem. Jag skulle helst se att de kommer till samma hem men om hemmen är bra spelar det ingen roll att man delar på dem. De är leveransklara sista helgen i september så jag får nog sätta fart och kolla efter hem åt dem, eventuellt har jag ett hem till i alla fall den ena men båda måste ha hem så jaja bara att börja höra sig för antar jag.
Nej nu räcker det för denna gång och jag ska gå och hjälpa till med maten. Så tills nästa gång....
SeYaa!!!
Vad har hänt i livet då?
Ja det är nog en del men inget som sticker ut så där jättemycket kanske.
Livet har en förmåga att rulla på och tiden rinner iväg fort som bara den, ena dagen blir nästa och vips så är det helg igen och sen ny vecka och så vidare. Månad läggs till månad - ja ni vet ju hur det är.
Ibland känns det som om tiden går fortare för varje år av mitt liv och jag får nästan panik för jag tycker inte jag hinner något av allt jag vill hinna. Förstår inte hur folk hinner allt med familje, jobb, djur och hobby.
Får skuldkänslor för att jag inte hinner med mer av inkörning, körning och ridning av mina hästar men när kvällen kommer och jag jobbat klart finns ingen ork över för mer än stalljobbet och sen skyttet som är 3 kvällar i veckan och snart börjar tävlingssäsongen.
Jag vet att det inte går någon nöd på mina små älsklingar men jag skulle vilja orka så mycket mer, ser ju att andra hinner med så mycket men jag är glad om jag inte somnar i soffan före kl. 21 på kvällarna.
Jag gör ju 40-timmars arbetsvecka som så många andra men jag verkar inte ha lika mycket fritid och ork som de. Hmmm jag äter vitaminer och äter bra mat, sover för det mesta hela nätterna, förutom när jag har mina sömnlösa perioder och är glad om jag får ihop 2-4 timmar per natt men det var ett par veckor sedan jag hade en sådan period.
Jag kanske borde ta tag i det här med utredning, kanske även jag har någon form av diagnos det finns ju både ADHD och Aspergers syndrom i min släkt och då vore det ju inte så konstigt att jag blir så totalt utpumpad efter jobbet och annan social samvaro. Bara att vara och handla tär på min ork, jag är totalt slutkörd när jag kommer hem och hjärnan orkar inte speciellt mycket, kroppen har jag nog ork i men huvudet känns slut och jag tål inte mycket innan humöret slår i topp och jag blir otrevlig.
Jag har också haft en del svåra beslut att ta vad gäller mina katter. Jag har ju två katter som har några år på nacken, den ena är ca 19 år och den andra ca 15år. 19-åringen han är väldigt trött och grinig och sätter inte hull alls längre, ser lite illa, dricker massor och pinkar floder så jag måste tyvärr beställa tid hos veterinären för att låta honom somna in. 15-åringen hon är hyfsad i hull men har sina andningsproblem och inte tål hon p-piller heller så hon kommer ju hem med tjock mage rätt som det är, hon är för gammal för att kastrera och med tanke på att hon är gammal och har lite andningsproblem så vore det nog det bästa även för henne men tyvärr så har jag inte råd att låta båda somna in just nu. Ringde djurkliniken och de ska ha 605kr/katt om jag vill ha dem med hem och begrava på gården, om de skulle ta hand om dem kostade det över 1000kr/katt, jag tycker det är hemskt hur dyrt det är och förstår inte riktigt varför det ska kosta så oerhört mycket att ge en katt en spruta med medel så den somnar in. Nåja jag får ta mig råd att låta den gamla herre somna in nu innan tjälen går i backen för han ska med hem och vila i frid på gården han älskat hela sitt liv, damen får bli en annan gång.
Ett annat beslut jag hattat fram och tillbaka med är hur vi ska göra med damens två kattungar, födda i år. Först skulle vi inte ha dem kvar och sen ville sonen verkligen att vi skulle behålla dem och vi tvekade men nu har vi beslutat att NEJ vi ska inte ha dem kvar utan hitta nytt/nya hem åt dem. Jag skulle helst se att de kommer till samma hem men om hemmen är bra spelar det ingen roll att man delar på dem. De är leveransklara sista helgen i september så jag får nog sätta fart och kolla efter hem åt dem, eventuellt har jag ett hem till i alla fall den ena men båda måste ha hem så jaja bara att börja höra sig för antar jag.
Nej nu räcker det för denna gång och jag ska gå och hjälpa till med maten. Så tills nästa gång....
SeYaa!!!
