måndag 13 oktober 2014

Varg, skytte och förkylning

Har inte tagit mig tid att skriva men nu sitter jag då här och vill få ur mig lite igen.

Jag vill börja med ämnet varg.
En del av er som känner mig vet att det natt till i fredags var vargar som dödade 6 och skadade 3 får, varav ett får sedan fick lov att avlivas på grund av skadorna, detta i en fårhage som ligger alldeles intill min egen mark.
Men för er som inte känner mig på det viset kan jag tala om att jag har min hästhage går nästintill jämsides med grannens fårhage. Att få reda på på fredag att grannens får haft vargbesök skrämde mig oerhört och jag är så glad och tacksam över att mina hästar vill in om nätterna - tänk om jag haft dem ute och de varit ute i skogsdelen av hagen - USCH och fy hemska tanke att det kunde varit mina hästar som råkat ut för dessa rovdjur.
Jag har inte deltagit speciellt mycket i vargdebatten kan jag ärligt säga. Varför? Jo för jag har inte bestämt mig för vad jag egentligen tycker om vargar i naturen. Eller jo jag tycker att även vargen har sin plats i vår natur men jag är inte för inplanteringen som skett och än mindre nu när vargarna kommer så nära in på husknutarna. Den fårhage som berördes i fredags ligger strax bakom ett bostadshus i vår lilla by.
Det lilla jag vet om vargars naturliga beteende gör att jag känner mig oerhört övertygad om att dessa inplanterade vargar fört med sig dåliga gener. Det beteende som dessa vargar uppvisar känns inte naturligt överhuvudtaget, de har alltså dödat 6 får och skadat 3, om jag ska döma av de bilder jag sett på de stackars fåren har inte vargarna ätit av alla utan av bara max ett par stycken. Så varför slog de fler? Varför kommer de så nära inpå våra husknutar och in på våra gårdar?
En arbetskompis till min sambo berättade för ett tag sedan att hans svärfars hund hittades ute på gården utan huvud och JA det är konstaterat att det var varg. Det har den senaste tiden rapporterats många gånger om hundar som tagits av varg inne på gårdar, vargar som rör sig runt skolor och förskolor här ute på landsbygden. Är det verkligen normalt för en "riktig" varg? Är det dåliga gener som kommit in i vargstammen som gör att de agerar så här? Jag har inga svar men har i alla fall bestämt mig för att helt och hållet stödja avskjutning av varg!
 Jag vill inte att det ska vara min hund, mina katter eller mina hästar som hittas ute på gården/i hagen dödad av varg, jag vill inte heller att det ska vara någon av mina grannar/vänner/vänners bekanta som hittar sina djur döda så Nej - låt jägarna skjuta av vargarna. De vargar som är normala lär finnas kvar långt in i skogarna och riskerar inte att bli skjutna så jag är inte ett dugg orolig för att vargen ska dö ut helt i Sverige.

Nu över till roligare saker - eller ja de kunde varit roligare men ändå =O)
I lördags var det dags igen för luftgevärstävling - denna gång åkte vi till Nyköping, långt som bara den ifrån min lilla hemby. Det var inte bara jag och sonen som tävlade den här gången utan min älskade lilla gubbe gjorde debut också (eller debut och debut, han har tävlat på klubben men inte utanför).
Jag tyckte sonen gjorde bra ifrån sig för att vara säsongens första tävling och med tanke på att vi spenderade över tre timmar i bilen för att komma dit, han var inte nöjd med sitt resultat och då det var heltalstävling hamnade han inte bland de topp 5 som fick pris tyvärr, men i det stora en bra tävlingsstart för honom. Jag däremot gjorde inte bra ifrån mig, inte som jag vet att jag kan göra i alla fall. Jag sköt 391 poäng och kan bra mycket bättre. Det ville sig dock inte alls för mig jag hade jätteproblem med att fokusera då det var väldigt mycket lampor som gjorde det svårt för mitt öga att fokusera på den lilla eländes pricken. Jag är som en del av er vet enögd, det vill säga jag ser bara på mitt högra öga, mitt vänstra räknas som blint då det endast kan ta in ljus och mörker (och även det försämras tyvärr) detta gör att mitt högra öga är väldigt känsligt för hur ljuset kommer in för att klara av att fokusera på en punkt framför mig och här var det mer ljus än jag är van att ha runt omkring när jag skjuter. Jag måste träna på att ha en svart bländare som komplement till den vita jag använder som gör att det inte blir ljusblänk inne vid ögat, så jag vid sådana här tillfällen kan byta bländare efter hur mycket ljus det är i skyttelokalen.
Sambon då? jodå han sköt bra han med, inte som han brukar på träning men det går utför även där på grund av hans gråstarr. Han blir som tur var opererad för det på båda ögonen nu den 23 oktober så efter det gäller det för konkurrenterna att se upp för då ser han att skjuta =O)
Jag håller förresten på och läser för att ta skyttekortet så jag kan få tävlingslicens sen, försöker även få med mig min älskade lilla gubbe så att även han tar skyttekort och sedan tävlingslicens. Det finns ju många tävlingar vi skulle kunnat vara med på men som vi inte får för vi inte har tävlingslicens, vi får bara tävla som LÖ som innebär föräldrar mm utan tävlingslicens och LÖ finns inte på alla tävlingar där sonen tävlar så ibland blir det lååång biltur för hans inskjutningsskott + 40 skott (om det inte är final och han skjuter fler förstås).

En bidragande anledning till mitt lite sämre resultat är att min förkylning passade på att bryta ut och dra igång min astma rejält. Att inte kunna andas ordentligt gör det svårt att hålla andan under avlossningsögonblicket. Jag är nu hemma och är sjuk, blir man inte rik på direkt kostar på lönen som bara den. Det är ju egentligen helt sjukt att vi som jobbar inom barnomsorg (och även de inom vården) ska ha karensdag då det ju faktiskt är på jobbet vi blir smittade.
Jag skulle varit på regionskonferens i Gävle i dag och imorgon för NTA men tji fick jag - jag är hemma och mår pyton och har svårt att andas istället. OCH ja jag tycker synd om mig själv just nu - nån måste ju göra det också =O)

Nej nu är det färdigskrivet för denna gång för nu kom min son hem från skolan och jag ska ta och fika med honom. Hoppas kaffet smakar kaffe nu och inte äck, päck som förut idag.

Tills nästa gång jag skriver...

SeYaa!!!