Ja den här veckan har känts som en riktig berg och dalbana emotionellt faktiskt.
Jag har inte kunnat sova om nätterna och läget för svärfar har pendlat från hyfsat till rena krisläget. I början av veckan var det stabilt men inte bra med svärfar för att sedan bli mer illa, min älskling åkte till sjukhuset på onsdag eftermiddag och kommer samtidigt som ambulansmän lämnar sjukhuset med svärfar för il-färd till Uppsala, han har blödning i hjärnan. Han hade två blödningar visade det sig, en större och en mindre, han är opererad för den större och den mindre ska opereras till veckan. Min älskling och hans bror fick en chock (en positiv sådan) på fredag när de och svärmor var till Uppsala och hälsade på honom, han satt upp i rullstol och pratade för fullt, han hade koll på allt möjligt, så här klar och pigg har han inte varit på ett år ungefär. Så just nu positivt och lättat läge för både svärfar och min älskade gubbe som genast känner sig gladare och mer lättad.
Till råga på allt så gick min älsklings faster bort under onsdagsmorgonen och vi känner väl alla att vi inte kan berätta det för svärfar ännu, han får bli lite stabilare i läget först. Det är ju att välja på att han får reda på nu och det kanske orsakar en försämring eller att han blir förbannad senare för att ingen berättat, vi väljer att han blir förbannad senare för det går åtminstone över efter ett tag eller så förstår han att det var för hans bästa vi alla väntade med att berätta.
Jag var hemma och vabbade torsdag och fredag med en son som inte mådde bra. Dels hade han ont i huvudet efter att ha fått en klasskompis i skallen på gympan på onsdag, hon hade visst hoppat ner på honom och träffat honom i sidan av huvudet, INTE skönt. Dels så mådde han inte bra psykiskt visade det sig, han bröt ihop på onsdag kväll och storgrät när jag frågade om han förstått hur allvarligt läget var för farfar, han hade stängt inne sin egen oro och, som han uttryckte sig, sin sorg för farfar eftersom han såg hur dåligt pappa och jag mådde, stackarn, och vi hade inte snappat upp det heller. Snacka om att vi varit självupptagna med vårt eget, USCH det fick mig verkligen att må dåligt, att veta att min son lidit som bara den över sin älskade farfar och inte visat något och att vi inte ens märkt av det utan trott att han inte förstått hur allvarligt det var.
Men något positivt är i alla fall att jag sov som en stock inatt för första gången på två veckor, gissa om det var SKÖNT, jag är fortfarande trött och känner mig inte utvilad men bara att få ha sovit är så skönt =O)
Imorgon ska sonen på fotbollscup i Smedjebacken. Det är samling vid OKQ8 kl. 06.30 på morgonen, jag är så glad att älsklingen är hemma och kör, ni som känner mig vet ju hur morgonpigg jag är så det kommer väl inte som någon chock att jag gärna avstår en så tidig färd =O) jag kommer dock att åka dit under dagen och ev. avlösa gubben (om han kan slita sig från matcherna). Hoppas det går bra för NIF:s P01:or och att de går till finalmatch, det är de värda för de är så duktiga. HEJA NIF P01!!!
Nej nu ska jag gå och hjälpa till med maten så SeYa!!! //Katta
Jag har inte kunnat sova om nätterna och läget för svärfar har pendlat från hyfsat till rena krisläget. I början av veckan var det stabilt men inte bra med svärfar för att sedan bli mer illa, min älskling åkte till sjukhuset på onsdag eftermiddag och kommer samtidigt som ambulansmän lämnar sjukhuset med svärfar för il-färd till Uppsala, han har blödning i hjärnan. Han hade två blödningar visade det sig, en större och en mindre, han är opererad för den större och den mindre ska opereras till veckan. Min älskling och hans bror fick en chock (en positiv sådan) på fredag när de och svärmor var till Uppsala och hälsade på honom, han satt upp i rullstol och pratade för fullt, han hade koll på allt möjligt, så här klar och pigg har han inte varit på ett år ungefär. Så just nu positivt och lättat läge för både svärfar och min älskade gubbe som genast känner sig gladare och mer lättad.
Till råga på allt så gick min älsklings faster bort under onsdagsmorgonen och vi känner väl alla att vi inte kan berätta det för svärfar ännu, han får bli lite stabilare i läget först. Det är ju att välja på att han får reda på nu och det kanske orsakar en försämring eller att han blir förbannad senare för att ingen berättat, vi väljer att han blir förbannad senare för det går åtminstone över efter ett tag eller så förstår han att det var för hans bästa vi alla väntade med att berätta.
Jag var hemma och vabbade torsdag och fredag med en son som inte mådde bra. Dels hade han ont i huvudet efter att ha fått en klasskompis i skallen på gympan på onsdag, hon hade visst hoppat ner på honom och träffat honom i sidan av huvudet, INTE skönt. Dels så mådde han inte bra psykiskt visade det sig, han bröt ihop på onsdag kväll och storgrät när jag frågade om han förstått hur allvarligt läget var för farfar, han hade stängt inne sin egen oro och, som han uttryckte sig, sin sorg för farfar eftersom han såg hur dåligt pappa och jag mådde, stackarn, och vi hade inte snappat upp det heller. Snacka om att vi varit självupptagna med vårt eget, USCH det fick mig verkligen att må dåligt, att veta att min son lidit som bara den över sin älskade farfar och inte visat något och att vi inte ens märkt av det utan trott att han inte förstått hur allvarligt det var.
Men något positivt är i alla fall att jag sov som en stock inatt för första gången på två veckor, gissa om det var SKÖNT, jag är fortfarande trött och känner mig inte utvilad men bara att få ha sovit är så skönt =O)
Imorgon ska sonen på fotbollscup i Smedjebacken. Det är samling vid OKQ8 kl. 06.30 på morgonen, jag är så glad att älsklingen är hemma och kör, ni som känner mig vet ju hur morgonpigg jag är så det kommer väl inte som någon chock att jag gärna avstår en så tidig färd =O) jag kommer dock att åka dit under dagen och ev. avlösa gubben (om han kan slita sig från matcherna). Hoppas det går bra för NIF:s P01:or och att de går till finalmatch, det är de värda för de är så duktiga. HEJA NIF P01!!!
Nej nu ska jag gå och hjälpa till med maten så SeYa!!! //Katta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar