Sömnlös vecka

Den här veckan kunde gott ha varit bättre, måndagen var ju bra på jobbet och det har väl de andra dagarna också varit fast inte lika skön som måndag, nu kan det ju även bero på att jag slutade kl kvart i 12 =O)

Men jag har inte sovit många timmar den gångna veckan tyvärr, först har det varit en massa tankar om jobbet som snurrat och sen så har det varit illa med svärfar och jag har oroat mig för honom OCH min egen lilla gubbe, som ju inte pratar om hur han mår utan behåller för sig själv och bra har han inte mått. Igår åkte gubben hem till föräldrarna för att hjälpa sin lillebror ställa i ordning för ny säng åt svärfar men när han kom fram fick han istället åka ambulans med svärfar till Köpings lasarett och akuten där, svärfar var riktigt dålig och natten blev oviss. Tack och lov är han nu piggare men har en infektion som de måste försöka lista ut vad det är och bota. Till historien hör att svärfar har Parkinson och det har visat sig att han på eget bevåg dragit ner på medicinen vilket gjort att han blivit sämre och det fort. Mina svärföräldrar bor ihop i lägenhet och vill på inga villkor delas på så de har motsatt sig att få hjälp utifrån i skräcken att de ska sättas på hem och att man då delar på dem, för i dagens samhälle bestämmer landsting/kommuner att när man är gammal har man inte rätt att bo ihop längre, nåja de har i alla fall gått med på hemtjänst men med det nya läget för svärfar är det osäkert om han kan få bo kvar hemma med endast hemtjänsthjälp och svärmor.

Det sägs att olyckor kommer i sjok om tre och nu har det varit två hittills - dotterns ridolycka vilket innebar en spricka i bäckenbenet och nu svärfar så nu undrar jag vad som ska bli det tredje? Visst tvättmaskinen har börjat signalera att den tänker kasta in handduken men inte kan vi komma undan så lätt heller? Eller kan vi det? Kan det vara den sista olyckliga händelsen på ett tag nu eller har ödet något mer elände i skjortärmen och tänker kasta ut när vi tror att faran är över???

Jag brukar ha sömnproblem i omgångar men den här veckan har varit den värsta på länge och jag längtar efter en hel natts sömn så jag kan känna mig utvilad. Att inte sova mer än max ett par timmar per natt där man hela tiden är medveten om vad som händer runt omkring en och sen jobba är inte att rekommendera, jag börjar bli väldigt trött och snurrig i huvet nu, känner mig yr och trött trött trött...

Känner att jag nog borde försöka få till en fika med tjejerna, en låååångfika, så man får lite positiv energi i kroppen. Det piggar alltid upp med en riktigt lång fika och härliga skratt med tjejerna och med medicin i kroppen kan jag fuska till på stort och äta något riktigt syndigt gott fikabröd. Marica kanske kan fixa en riktigt god chokladkaka ~ mmm det vattnas i munnen bara man tänker på hennes fikabröd så nu får jag nog sluta tänka på fika innan dreglet rinner nerför hakan. Ska dricka en slät kopp kaffe istället och umgås med dottern en stund...eller gå ut och mocka i stallet...eller bara slöa framför Facebook, vi får se vad det blir. SeYa!! //Katta