Törs man stå för det...

Igår kväll landade jag i soffan framför TV:n. Ahh nya avsnitt av Morden i Midsomer jaa går alltid att glo på

När det var slut var inte jag trött nog att gå och lägga mig, kan ha att göra med att jag somna i soffan på eftermiddagen efter jobbet, men nåja.

Zappade så klart och landade på Özz Nujen (vet att jag felstavat) och låg och tittade, garvade åt hans skämt och tankarna satte igång.

Med en för j-lig RLS och astma gick jag sen och la mig. Varför jag nu gjorde det istället för att skriva av mig här. För er som vet vad RLS är fine för er andra är det RestlessLegSyndrome, jag kallar det för krypvärk och får det inte bara i benen tyvärr, det drabbar skuldror, armar och ben och värktabletter dövar det bara lite inte botar. Nåja det var inte det jag skulle skriva om.

Jag funderade på det Özz sa, det om medmänniska eller motmänniska. Han har ju rätt eller hur?! Antingen är vi för allas lika värde eller så är vi emot, vi är för eller emot jämlikhet dvs alla oberoende på kön, läggning etnicitet, religion mm rätt till lika lön på samma grunder, vi är för eller emot rasism. Och definitionen ryms ju i medmänniska med medkänsla och i motmänniska. 

Jag är ju hellre medmänniska än motmänniska. Vad känner ni?

Jag är väl också feminist då om jag använder Özz definition för jag tycker att om vi har samma utbildning, gör samma jobb lika bra så ska inte könet eller så spela roll utan vi har rätt till lika lön.

Är det att sticka ut hakan att hålla med Özz i det han sa?? Får man det i Sverige? Är det svenskt eller osvenskt?? Är det bara okej att garva och hålla med för att man sitter i publiken och ev blir filmad? Såg flera i publiken som såg obekväma ut men som upptäckte kameran och genast skrattade och applåderade. Det om nåt är väl sjukt - att vi inte törs stå för att vi höll med eller att vi inte höll med.

Inte vet jag men jag anser som Özz att vi måste tuffa till oss, vi måste våga välja att stå för nåt och inte bara jamsa med i blåsten. Behandla alla med respekt oavsett allt annat inskränkt. Vi är alla lika. Såg en bild på Facebook förut, en rad med människor utan hud och vet ni vad?! De såg alla likadana ut, lite olika längd bara men inget annat. 

Nåja med risk för att inte va okej för att jag håller på medmänsklighet så ses vi en annan gång...

SeYaa!!!

Gillar min nya hobby...samt lite morr i slutet

Ja jag gillar faktiskt min nya hobby - Decoupage. Jag är visserligen helt självlärd så här långt, har tagit hjälp av Facebookinlägg i olika hobbygrupper jag är med i samt kollat in lite Youtube-tutorials  men i övrigt är det bara att lära av misstagen ;)
Det senaste projektet var två krukor jag köpte på en second handbutik i Borlänge, vita höga ytterkrukor med ojämn yta, det är som ringar runt hela krukan. Varför göra allt så lätt och jobba bara på jämna ytor.
Något jag kom på efter att jag spraylackat mina krukor var att jag glömt att dra ett extra lager med lim runt hela krukan efter att jag satt dit motivet, hoppas det inte har för stor betydelse och att jag kommer ihåg det nästa gång istället.
Tänkte faktiskt dela med mig av detta projekt från början till slut så här kommer lite bilder:

Har valt en servett att använda

  

Rivit ut mitt motiv och tagit bort två lager av servetten, dvs bara behållit motivdelen. Lagt motivet upp och ner på en bit plastfolie (ett tips jag hittade på Youtube för att slippa trassla med att limma tunn servett)

  

Limmat motivet med hemmagjort decoupagelim (se recept längre ner)

  

Lagt mitt motiv med limsidan mot min kruka 

  

Med mina fingra har jag "strukit" fast motivet på krukan, tryckt och dragit så det nått ner i fördjupningarna

 

Här sitter nu motivet på krukan med plasten kvar

 

Bara att lyfta bort plasten och ...

 

motivet sitter på min kruka

 

Här ser ni mina krukor bredvid varandra. Den ena har fått motiv men inte den andra. Båda har dock fått en limstrykning innan jag började med motivöverföring. Som jag skrev uppe i texten så glömde jag dock bort att dra ett lager lim efter att jag fört över motivet.

 Här spraylackas nu kruka nr 1

 

Här har båda krukorna motiv och den ena är lackad men inte den andra, den står på tork i skrivande stund.

Jag är nöjd med mitt resultat även om det är en del små missar, varav en att limma hela krukan efter att motivet satts på plats. Jag blir bättre för varje gång säkerligen och mina små missar är ju det ju för det mesta bara jag som vet om :)

Ja det var lite om min lilla hobby det. I övrigt så jobbar jag och står i, har två veckor kvar till semester.

Dottern har varit hemma i helgen och det var lika trevligt och roligt som vanligt. Undrar när/om man slutar sakna dem när de inte är hemma? Så härligt att umgås med henne. Jag blir dock så j-vla trött på vården. Min dotter har ju ett trasigt knä och väntar på magnetröntgen, hon gjorde illa sig mer förra helgen och på måndag kväll åkte hon till akuten i Eskilstuna för att få hjälp men alla där blev ombedda att om de inte hade livshotande skador att åka hem och beställa tid på sin vårdcentral dagen efter istället. Hon har ringt till vårdcentralen och där får hon besked att de inte har någon tid åt henne och att hon ska ju ändå väntar på magnetröntgen så hon kan väl höra av sig efter det i så fall. Va i h-vete ska man göra för att få hjälp när man har ont? Tydligen ska man vara döende för att få hjälp för inte får man det då när man "bara" har ont för att leden i knät är trasig och antagligen är korsbandet helt kört nu också. I papperet hon fått där det står att remiss till magnetröntgen inkommit ska hon få en tid inom två månader, den tidsfristen går ut i morgon och hon har inte hört av de om någon tid än. Jag har sagt åt henne att ringa i morgon och se om hon kan få röntgen i Västerås istället, har en kollega som fick där när man inte kunde hålla utlovad tid. Hoppas att hon snart får hjälp för snart är detta eländes knä kroniskt skadat för att de inte gör något åt det utan bara skickar henne hit och dit, under tiden har hon så ont så hon får ha kryckor hemma för att kunna gå, hon vill inte ha dem på jobbet så när hon kommer hem är det inget annat att göra än att antingen hoppa på kryckor eller ligga still resten av kvällen. TUR hon har en så underbar sambo som sköter om henne i alla fall.

Nej nu har jag delat glädje och morrat av mig med er så nu ska jag ta och ta in mina älskade hästar innan knotten och myggen käkar upp dem.

SeYaa!!!

Livet går vidare...

Ja livet går vidare och det är bara att hänga med så gott man kan :)

Jag har inte skrivit på länge och kommer inte ihåg allt jag delat med mig så jag kör en update och har ni läst det förut så får ni en liten påminnare nu ;)

Jag sökte en tjänst som NTA-samordnare för förskolan här i Ludvika kommun och jag fick den, JIPPIE. Detta innebär att jag har 10% av min arbetstid inom kommunen som NTA-samordnare och 90% som förskollärare. Så här i början går det lite mer än 10% på NTA-samordnaruppdraget men det är ju inte att vänta annat när man sätter sig in i en ny uppgift, jag har dock en rackarns tur som har så bra arbetsgivare dock och får räkna ihop den tid som blir mer och ta ut ledighet med vikarie insatt på min på förskolan. Hur är det då att vara samordnare OCH förskollärare? Jotack det är helt otroligt roligt faktiskt och det går jättebra att samordna dessa två uppdrag. Jag tycker att det är roligt att ha administrativa delar i mitt liv igen, förutom de som har med dokumentation på förskolan att göra då vill säga, jag har faktiskt saknat kontorslivet lite men får nu mitt behov tillgodosett samtidigt som jag kan verka för att NTA utvecklas inom förskolan och vad är bättre än att kunna börja på hemmaplan?! Nåja det går bra och det känns roligt och spännande.

Mina älskade hästar äter och frodas.
Stora hästen Explosive (även kallad Exan) går mest omkring och päser (njuter), jag har ingen som kan hjälpa mig rida henne så hon har vila. Jag hoppas min hand och handled ska bli bra så jag törs rida inom kort men just nu är det inte så.
Inkörningen av Shiba går lysande. I helgen var vi på kurs igen och denna gång körde hon rockarden några varv, ja den satt inte fast helt utan medhjälpare höll den på plats med balsnören kopplade i selen men ändå, det är ju skillnad att ha den på än att bara gå med draglinor och svängel. Hon är så duktig och gör sådana framsteg så nu har älskade gubben satt fart med hennes rockard, förutom att få tag på mopedhjul är den nästan klar, några skruvar här och där bara. Jag köpte färg idag så nu ska här lackas, den blir blå och svart - lägger ut bilder när vi är klara, både före och efterbilder.
Min älskade Kalle gör som Explosive går omkring och äter och päser (njuter). Han ska dock få komma igång med körningen igen bara han får tillbaka sina rockardhjul (de är just nu utlånade till Shibas rockard). Då jag inte har någon som hjälper till med någon av hästarna har jag planer på att lära min son att köra Kalle, då kan vi ju ut och köra tillsammans allihop och när jag blir bra kan jag rida Exan och mina älskade män köra de andra två.

I övrigt rullar det bara på som vanligt. Sonen har bytt luftgevärsskyttet till korthållsskytte och det är träning två dagar i veckan och en del tävlingar under sommaren. Jag jobbar fram till och med vecka 27 sen har jag semester i 4 veckor och jag längtar verkligen tills dess, har tänkt ta det lugnt och bara ha det skönt med sonen, kanske någon liten utflykt men inget inplanerat utan det får bli som det blir. Förhoppningsvis kan vi köra hästarna :)

Anledningen till att jag sitter här och skriver idag då?? Jo jag är hemma halvdag med VAB då sonen åkt på en uschlig förkylning och inte mår ett dugg bra. Tur han är så stor som han är så jag kan jobba halvdagar i alla fall för jag har inte råd att vara borta hela dagar. Tänk hur det är ändå man måste alltid se till dessa pengar för man förlorar för mycket på att vara med sitt sjuka barn. USCH vart har vårt samhälle kommit hän, vart tog vårt säkerhetsnät vägen någonstans???

Nej nu får det allt räcka med babblandet för idag.

SeYaa!!!