lite av varje, hästjakt och reklam =O)

Jaha ja det har hänt lite den här veckan, en del sorgliga saker som jag redan skrivit om och inte tänker skriva mer om men också glädjande saker har hänt.

Dottern klarade uppkörningen igår och har numera körkort ~ JIPPIE och GRATTIS till henne! Men nu är det ju så att vi i dagsläget bara har 2 bilar rullande och vad betyder det då JO att nu är det alltid en bil för lite hemma. Blir till att få igång en till inom en väldigt snar framtid =O)

Mer då?

Jo här pågår en febril hästjakt ~ alltså det är ingen häst som rymt eller så men jag letar häst att köpa, måste ha en till så Kalle inte får stå själv (med kaninerna) för länge och så vill ju jag igång å rida igen.
Nu har ju jag då bestämt mig för att jag vill ha en smäcker Tinker och då gärna ett sto (ifall man vill ta nån liten nån gång) och som åtminstone är grundriden. Men att det ska vara så svårt att hitta en till ett pris som jag faktiskt fixar SUCK inte det lättaste kan jag säga. Resten av familjen tittar på allt i hästväg och tycker jag är jobbig som är så envis med Tinker, men life´s a bitch so deal with it. Nåja vi får se vad det blir för nåt i slutändan.

Jag har varit hemma hela veckan med min förkylning som inte bara suttit i huvudet och ögonen utan även krupit ner i ryggen. Ryggvärken var så illa till slut så jag trodde jag höll på och få bältros, men det var det inte sa distriktan utan hon trodde det var en hakning i musklerna. Nåja jag har fortfarande ont och skulle väl kanske varit tillbaka för koll men....har jag fortfarande ont på måndag får jag väl ta tag i det då, dessutom så har jag ingen bil idag för den tog dottern.

Sen följer jag med spänning dotterns UF-företag, ja hon är inte själv de är tre stycken kompisar som driver det tillsammans. De har kommit på en skitsmart lösning på trassliga koppel! Har man fler hundar kan man ha ett handtag och fler koppel tillsammans utan att de trasslar sig och snor sig, ja det funkar lika bra på en som flera hundar förresten.
Är ni lite intresserade ni med på att se det eller kanske känner att ni också vill köpa ett så kolla in The Leash UF, deras hemsida är under konstruktion och kommer inom kort men ni kan gå in på facebook
The Leash UF

Reklam? ja visst är det reklam för deras företag och produkt men den är bra och jag tycker det är bra om vi kan hjälpa ungdomarna med reklam. Jag köper ju kopplet själv så varför inte låta andra veta hur bra det är?!

Nej nu ska jag gå och dricka lite kaffe och försöka känna mig lite piggare, det är inte så lätt med min förkylningsluva och rygg men kaffe måste man ha så...

SeYaa!!! //Katta

ingen höjdare till dag

nej idag är det ingen höjdare till dag inte.
Har varit hemma med en förskräcklig huvudvärk som suttit från ögonen och in i skallen, inte tålt ljus alls. Sen natt till igår började det värka i högra sidan av ryggen och det blev än värre inatt så jag ringde vårdcentralen och fick komma till distriktssköterskan. Jag blev rädd att det skulle vara bältros men det trodde inte hon, däremot skulle jag vara hemma resten av veckan och vila upp mig. Fick lite bannor för att jag jobbade sjuk förra veckan för enligt distriktan så "kroppen säger ifrån att det räcker nu, du måste vila" så det blir till att stanna hemma resten av veckan och försöka vila och är jag inte bättre till på fredag ska jag ringa och komma tillbaka till henne eller läkaren, det visar sig.

Men idag känns allt jättetungt inte bara det att jag har ont som f-n och mår dåligt jag är ledsen också mitt i alltihop. Idag fick älskade lillskruttan Pia somna in efter 33 år. Åren hon fått hos oss har varit bonusår, vi har alla sagt "får hon en skön vinter till och orkar så är det ju bra" och "orkar hon och klarar en sommar till så är det ju toppen för henne". Hon fick flera sköna vintrar och somrar här hos oss och var en älskad liten skrutta som med sitt "grisskri" styrde Kalle-killen dit hon ville. Det är fruktansvärt tomt i stallet efter henne, det var som ett järnband runt hjärtat att gå in och se hennes box och veta att hon inte kommer stå där mer.

Kalle skriar lite emellanåt därute, kanske han ropar efter sin kompis. Jag undrar hur mycket de förstår egentligen av det här? Jag såg när de ledde fram honom så han fick nosa på henne när hon somnat in. Jag visste redan innan att de skulle göra så för "C" sa det när vi träffades lite snabbt imorse, enligt henne gör man så för att de ska förstå att vännen är borta. Men förstår de verkligen det? Hur känner de egentligen? Blir de ledsna som oss eller är det vi människor som läser in mänskliga beteenden i deras sätt att bete sig? Hur som haver så är jag ledsen just nu men vet att jag kommer att komma över det till slut, jag kommer inte sluta sakna henne eller sluta älska henne men jag kommer att komma till sans med det för jag vet att det var det bästa för henne. Jag kommer tänka på henne när jag ser nattstjärnorna för som "C" sa kommer hon vara en stjärna på himmelen och jag kommer minnas henne med glädje.

Men hallå ska Kalle stå själv nu kanske ni tänker och både ja och nej. Han kommer vara själv med kaninerna en kort stund, tills vi hittat en häst att köpa. Kalle ska INTE stå utan hästkompis så väldigt länge, vi letar varje dag och visst finns det många hästar till salu men ingen som är VÅR. Under tiden vi letar rustar vi stallet, städar och målar om och så.

Nej nu orkar jag inte skriva mer för tillfället så...
SeYaa!!! //Katta

trötta och knäppa tankar

Sitter här vid datorn och döspelar på facebook när en tanke börjar snurra i huvudet på mig ~ är det inte konstigt att det ska snurra knepiga saker i huvét på en när man ska göra sig klar för att sova. hmmm nåja mina tankar då....

Jo jag började tänka på mina svar jag gav på frågor min chef skickat ut till oss alla på jobbet. Området är IKT och vi skulle beskriva hur vi jobbar idag, hur vi skulle vilja jobba och vad vi behövde för att kunna jobba som vi ville samt vilka kompetenser som fanns. Jag hade inga problem med att svara på frågorna för jag har ganska starka åsikter om vad vi skulle behöva göra för att barnen ska få en så bra start som möjligt i sitt fortsatta lärande vad gäller just inlärning och tekniska hjälpmedel såsom dator, ipads mm. Jag hade heller inga problem med att beskriva mina kompetenser för jag vet att jag kan de här bitarna, jag har flera olika datautbildningar, jag har lätt för att lära mig och jag har ett enormt intresse för just dessa bitar och en pedagogs intresse, engagemang och lust smittar på barnen så de får lust att lära.

Hmm okej tänker ni och vad är det för konstigt med dessa tankar då? Inga om just den biten kan jag säga utan mina tankar drog vidare och jag började tänka på att jag på dessa svar inte hade några som helst problem att hävda min kunskap ~ vilket säkerligen ni också skulle klara galant.

MEN varför har vi inte lika lätt för att hävda oss när det kommer till att ta för sig ex. uppdrag på jobbet eller i sitt föreningsliv eller var det nu är. Varför kan man inte anta utmaningarna när tillfälle ges? Varför sticker man inte fram hakan och säger "jo men det där kan jag göra för det är sånt jag kan", istället sitter man och tänker "det där skulle jag ju kunna göra". JAMEN för helsike varför gör man det inte när man på skrivna frågor gladeligen kan säga att man har kompetensen? Vad är man rädd för? Att misslyckas med uppdraget eller att andra ska tycka att man är... ~ ja vadå? De kanske tycker att man är modig som vågar säga till och försöka, som vågar kasta sig in i ett äventyr med risk att misslyckas och få lov att be om hjälp. Vad vore det för farligt med att misslyckas eller få lov att be om hjälp? Alla behöver väl hjälp nån gång ibland och visst har andra vågat ta sig vatten över huvudet och ändå lyckats ro det iland.

Är det så typiskt svenskt som vi tror det här att inte våga sticka fram hakan utan stå tillbaka och tycka att "nej men inte kan väl jag, vad ska de andra tycka?" ????

Nej nu har jag rensat min lilla trötta hjärna på en del av de knäppa tankarna och ska gå och lägga mig. När något jag kan dyker upp som ett uppdrag ska jag försöka tänka på det här och VÅGA säga att "Jag kan göra det för jag kan det där."

SeYaa!!! //Katta