nej idag är det ingen höjdare till dag inte.
Har varit hemma med en förskräcklig huvudvärk som suttit från ögonen och in i skallen, inte tålt ljus alls. Sen natt till igår började det värka i högra sidan av ryggen och det blev än värre inatt så jag ringde vårdcentralen och fick komma till distriktssköterskan. Jag blev rädd att det skulle vara bältros men det trodde inte hon, däremot skulle jag vara hemma resten av veckan och vila upp mig. Fick lite bannor för att jag jobbade sjuk förra veckan för enligt distriktan så "kroppen säger ifrån att det räcker nu, du måste vila" så det blir till att stanna hemma resten av veckan och försöka vila och är jag inte bättre till på fredag ska jag ringa och komma tillbaka till henne eller läkaren, det visar sig.
Men idag känns allt jättetungt inte bara det att jag har ont som f-n och mår dåligt jag är ledsen också mitt i alltihop. Idag fick älskade lillskruttan Pia somna in efter 33 år. Åren hon fått hos oss har varit bonusår, vi har alla sagt "får hon en skön vinter till och orkar så är det ju bra" och "orkar hon och klarar en sommar till så är det ju toppen för henne". Hon fick flera sköna vintrar och somrar här hos oss och var en älskad liten skrutta som med sitt "grisskri" styrde Kalle-killen dit hon ville. Det är fruktansvärt tomt i stallet efter henne, det var som ett järnband runt hjärtat att gå in och se hennes box och veta att hon inte kommer stå där mer.
Kalle skriar lite emellanåt därute, kanske han ropar efter sin kompis. Jag undrar hur mycket de förstår egentligen av det här? Jag såg när de ledde fram honom så han fick nosa på henne när hon somnat in. Jag visste redan innan att de skulle göra så för "C" sa det när vi träffades lite snabbt imorse, enligt henne gör man så för att de ska förstå att vännen är borta. Men förstår de verkligen det? Hur känner de egentligen? Blir de ledsna som oss eller är det vi människor som läser in mänskliga beteenden i deras sätt att bete sig? Hur som haver så är jag ledsen just nu men vet att jag kommer att komma över det till slut, jag kommer inte sluta sakna henne eller sluta älska henne men jag kommer att komma till sans med det för jag vet att det var det bästa för henne. Jag kommer tänka på henne när jag ser nattstjärnorna för som "C" sa kommer hon vara en stjärna på himmelen och jag kommer minnas henne med glädje.
Men hallå ska Kalle stå själv nu kanske ni tänker och både ja och nej. Han kommer vara själv med kaninerna en kort stund, tills vi hittat en häst att köpa. Kalle ska INTE stå utan hästkompis så väldigt länge, vi letar varje dag och visst finns det många hästar till salu men ingen som är VÅR. Under tiden vi letar rustar vi stallet, städar och målar om och så.
Nej nu orkar jag inte skriva mer för tillfället så...
SeYaa!!! //Katta
Har varit hemma med en förskräcklig huvudvärk som suttit från ögonen och in i skallen, inte tålt ljus alls. Sen natt till igår började det värka i högra sidan av ryggen och det blev än värre inatt så jag ringde vårdcentralen och fick komma till distriktssköterskan. Jag blev rädd att det skulle vara bältros men det trodde inte hon, däremot skulle jag vara hemma resten av veckan och vila upp mig. Fick lite bannor för att jag jobbade sjuk förra veckan för enligt distriktan så "kroppen säger ifrån att det räcker nu, du måste vila" så det blir till att stanna hemma resten av veckan och försöka vila och är jag inte bättre till på fredag ska jag ringa och komma tillbaka till henne eller läkaren, det visar sig.
Men idag känns allt jättetungt inte bara det att jag har ont som f-n och mår dåligt jag är ledsen också mitt i alltihop. Idag fick älskade lillskruttan Pia somna in efter 33 år. Åren hon fått hos oss har varit bonusår, vi har alla sagt "får hon en skön vinter till och orkar så är det ju bra" och "orkar hon och klarar en sommar till så är det ju toppen för henne". Hon fick flera sköna vintrar och somrar här hos oss och var en älskad liten skrutta som med sitt "grisskri" styrde Kalle-killen dit hon ville. Det är fruktansvärt tomt i stallet efter henne, det var som ett järnband runt hjärtat att gå in och se hennes box och veta att hon inte kommer stå där mer.
Kalle skriar lite emellanåt därute, kanske han ropar efter sin kompis. Jag undrar hur mycket de förstår egentligen av det här? Jag såg när de ledde fram honom så han fick nosa på henne när hon somnat in. Jag visste redan innan att de skulle göra så för "C" sa det när vi träffades lite snabbt imorse, enligt henne gör man så för att de ska förstå att vännen är borta. Men förstår de verkligen det? Hur känner de egentligen? Blir de ledsna som oss eller är det vi människor som läser in mänskliga beteenden i deras sätt att bete sig? Hur som haver så är jag ledsen just nu men vet att jag kommer att komma över det till slut, jag kommer inte sluta sakna henne eller sluta älska henne men jag kommer att komma till sans med det för jag vet att det var det bästa för henne. Jag kommer tänka på henne när jag ser nattstjärnorna för som "C" sa kommer hon vara en stjärna på himmelen och jag kommer minnas henne med glädje.
Men hallå ska Kalle stå själv nu kanske ni tänker och både ja och nej. Han kommer vara själv med kaninerna en kort stund, tills vi hittat en häst att köpa. Kalle ska INTE stå utan hästkompis så väldigt länge, vi letar varje dag och visst finns det många hästar till salu men ingen som är VÅR. Under tiden vi letar rustar vi stallet, städar och målar om och så.
Nej nu orkar jag inte skriva mer för tillfället så...
SeYaa!!! //Katta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar