måndag 13 oktober 2014

Varg, skytte och förkylning

Har inte tagit mig tid att skriva men nu sitter jag då här och vill få ur mig lite igen.

Jag vill börja med ämnet varg.
En del av er som känner mig vet att det natt till i fredags var vargar som dödade 6 och skadade 3 får, varav ett får sedan fick lov att avlivas på grund av skadorna, detta i en fårhage som ligger alldeles intill min egen mark.
Men för er som inte känner mig på det viset kan jag tala om att jag har min hästhage går nästintill jämsides med grannens fårhage. Att få reda på på fredag att grannens får haft vargbesök skrämde mig oerhört och jag är så glad och tacksam över att mina hästar vill in om nätterna - tänk om jag haft dem ute och de varit ute i skogsdelen av hagen - USCH och fy hemska tanke att det kunde varit mina hästar som råkat ut för dessa rovdjur.
Jag har inte deltagit speciellt mycket i vargdebatten kan jag ärligt säga. Varför? Jo för jag har inte bestämt mig för vad jag egentligen tycker om vargar i naturen. Eller jo jag tycker att även vargen har sin plats i vår natur men jag är inte för inplanteringen som skett och än mindre nu när vargarna kommer så nära in på husknutarna. Den fårhage som berördes i fredags ligger strax bakom ett bostadshus i vår lilla by.
Det lilla jag vet om vargars naturliga beteende gör att jag känner mig oerhört övertygad om att dessa inplanterade vargar fört med sig dåliga gener. Det beteende som dessa vargar uppvisar känns inte naturligt överhuvudtaget, de har alltså dödat 6 får och skadat 3, om jag ska döma av de bilder jag sett på de stackars fåren har inte vargarna ätit av alla utan av bara max ett par stycken. Så varför slog de fler? Varför kommer de så nära inpå våra husknutar och in på våra gårdar?
En arbetskompis till min sambo berättade för ett tag sedan att hans svärfars hund hittades ute på gården utan huvud och JA det är konstaterat att det var varg. Det har den senaste tiden rapporterats många gånger om hundar som tagits av varg inne på gårdar, vargar som rör sig runt skolor och förskolor här ute på landsbygden. Är det verkligen normalt för en "riktig" varg? Är det dåliga gener som kommit in i vargstammen som gör att de agerar så här? Jag har inga svar men har i alla fall bestämt mig för att helt och hållet stödja avskjutning av varg!
 Jag vill inte att det ska vara min hund, mina katter eller mina hästar som hittas ute på gården/i hagen dödad av varg, jag vill inte heller att det ska vara någon av mina grannar/vänner/vänners bekanta som hittar sina djur döda så Nej - låt jägarna skjuta av vargarna. De vargar som är normala lär finnas kvar långt in i skogarna och riskerar inte att bli skjutna så jag är inte ett dugg orolig för att vargen ska dö ut helt i Sverige.

Nu över till roligare saker - eller ja de kunde varit roligare men ändå =O)
I lördags var det dags igen för luftgevärstävling - denna gång åkte vi till Nyköping, långt som bara den ifrån min lilla hemby. Det var inte bara jag och sonen som tävlade den här gången utan min älskade lilla gubbe gjorde debut också (eller debut och debut, han har tävlat på klubben men inte utanför).
Jag tyckte sonen gjorde bra ifrån sig för att vara säsongens första tävling och med tanke på att vi spenderade över tre timmar i bilen för att komma dit, han var inte nöjd med sitt resultat och då det var heltalstävling hamnade han inte bland de topp 5 som fick pris tyvärr, men i det stora en bra tävlingsstart för honom. Jag däremot gjorde inte bra ifrån mig, inte som jag vet att jag kan göra i alla fall. Jag sköt 391 poäng och kan bra mycket bättre. Det ville sig dock inte alls för mig jag hade jätteproblem med att fokusera då det var väldigt mycket lampor som gjorde det svårt för mitt öga att fokusera på den lilla eländes pricken. Jag är som en del av er vet enögd, det vill säga jag ser bara på mitt högra öga, mitt vänstra räknas som blint då det endast kan ta in ljus och mörker (och även det försämras tyvärr) detta gör att mitt högra öga är väldigt känsligt för hur ljuset kommer in för att klara av att fokusera på en punkt framför mig och här var det mer ljus än jag är van att ha runt omkring när jag skjuter. Jag måste träna på att ha en svart bländare som komplement till den vita jag använder som gör att det inte blir ljusblänk inne vid ögat, så jag vid sådana här tillfällen kan byta bländare efter hur mycket ljus det är i skyttelokalen.
Sambon då? jodå han sköt bra han med, inte som han brukar på träning men det går utför även där på grund av hans gråstarr. Han blir som tur var opererad för det på båda ögonen nu den 23 oktober så efter det gäller det för konkurrenterna att se upp för då ser han att skjuta =O)
Jag håller förresten på och läser för att ta skyttekortet så jag kan få tävlingslicens sen, försöker även få med mig min älskade lilla gubbe så att även han tar skyttekort och sedan tävlingslicens. Det finns ju många tävlingar vi skulle kunnat vara med på men som vi inte får för vi inte har tävlingslicens, vi får bara tävla som LÖ som innebär föräldrar mm utan tävlingslicens och LÖ finns inte på alla tävlingar där sonen tävlar så ibland blir det lååång biltur för hans inskjutningsskott + 40 skott (om det inte är final och han skjuter fler förstås).

En bidragande anledning till mitt lite sämre resultat är att min förkylning passade på att bryta ut och dra igång min astma rejält. Att inte kunna andas ordentligt gör det svårt att hålla andan under avlossningsögonblicket. Jag är nu hemma och är sjuk, blir man inte rik på direkt kostar på lönen som bara den. Det är ju egentligen helt sjukt att vi som jobbar inom barnomsorg (och även de inom vården) ska ha karensdag då det ju faktiskt är på jobbet vi blir smittade.
Jag skulle varit på regionskonferens i Gävle i dag och imorgon för NTA men tji fick jag - jag är hemma och mår pyton och har svårt att andas istället. OCH ja jag tycker synd om mig själv just nu - nån måste ju göra det också =O)

Nej nu är det färdigskrivet för denna gång för nu kom min son hem från skolan och jag ska ta och fika med honom. Hoppas kaffet smakar kaffe nu och inte äck, päck som förut idag.

Tills nästa gång jag skriver...

SeYaa!!!

lördag 20 september 2014

Lite update, kattungar och bilder

Det var ett bra tag sen jag var in och skrev men nu är jag i alla fall här och plitar ner några rader.

Vad har hänt i livet då?
Ja det är nog en del men inget som sticker ut så där jättemycket kanske.
Livet har en förmåga att rulla på och tiden rinner iväg fort som bara den, ena dagen blir nästa och vips så är det helg igen och sen ny vecka och så vidare. Månad läggs till månad - ja ni vet ju hur det är.
Ibland känns det som om tiden går fortare för varje år av mitt liv och jag får nästan panik för jag tycker inte jag hinner något av allt jag vill hinna. Förstår inte hur folk hinner allt med familje, jobb, djur och hobby.
Får skuldkänslor för att jag inte hinner med mer av inkörning, körning och ridning av mina hästar men när kvällen kommer och jag jobbat klart finns ingen ork över för mer än stalljobbet och sen skyttet som är 3 kvällar i veckan och snart börjar tävlingssäsongen.
Jag vet att det inte går någon nöd på mina små älsklingar men jag skulle vilja orka så mycket mer, ser ju att andra hinner med så mycket men jag är glad om jag inte somnar i soffan före kl. 21 på kvällarna.

Är det fel på mig tro? Hur gör andra för att ha så mycket ork efter jobbet?
Jag gör ju 40-timmars arbetsvecka som så många andra men jag verkar inte ha lika mycket fritid och ork som de. Hmmm jag äter vitaminer och äter bra mat, sover för det mesta hela nätterna, förutom när jag har mina sömnlösa perioder och är glad om jag får ihop 2-4 timmar per natt men det var ett par veckor sedan jag hade en sådan period.
Jag kanske borde ta tag i det här med utredning, kanske även jag har någon form av diagnos det finns ju både ADHD och Aspergers syndrom i min släkt och då vore det ju inte så konstigt att jag blir så totalt utpumpad efter jobbet och annan social samvaro. Bara att vara och handla tär på min ork, jag är totalt slutkörd när jag kommer hem och hjärnan orkar inte speciellt mycket, kroppen har jag nog ork i men huvudet känns slut och jag tål inte mycket innan humöret slår i topp och jag blir otrevlig.
 
Ridningen ligger ju på is bland annat för att min hand och handled fortfarande inte är bra och inte händer det så speciellt mycket från sjukvårdens sida heller, har varit på röntgen (igen) och väntat på svar nu i över två veckor och måste då ta tag i och ringa för att tvinga fram en tid och ett svar på ortopeden igen. TRÖTTSAMT att alltid få jaga svar och tid och inte få det som de säger direkt det inkommer från röntgen. Jag vill bli bra i hand och handled så jag kan göra allt det jag vill utan att få så j-vla ont hela tiden. Jobbet gör ju att jag har ont redan tidigt på dagen efter lyft och sådan som hör förskolan till så fritiden börjar ju med värk och blir inte bättre av att bli belastad av mina fritidsintressen, ridningen törs jag inte ge mig på än så länge eftersom det rätt var det är släpper i handen, jag kan inte hålla kvar eller emot när så behövs och det vore ju väldigt illa om det skulle hända när man sitter i sadeln och en situation uppstår som kräver att man kan använda båda händerna och sätta emot.
Fotografering har det inte heller blivit så mycket som jag velat av i sommar men jag hoppas komma igång igen snart. Har saknat ork och inspiration men läste i en artikel i en av mina fototidningar att man ska tvinga sig själv att fortsätta fast man känner sig inspirationslös, hitta på ett projekt och fortsätta fast lusten inte riktigt infinner sig. Varför? jo för att när man ser resultaten börjar hjärnan jobba igen, ser brister och hur man kunnat göra istället, komma på andra infallsvinklar och så vidare. Man skulle även ta andra till hjälp och be dem säga vad som var fel på bilden och verkligen lyssna på svaren för att hitta infallsvinklar man själv inte tänkt på. Och ja det låter ju vettigt faktiskt så jag försöker komma på något projekt att gå igång på som kan få igång fotandet på allvar igen. Har ni något förslag på projekt jag kan sätta kameran på?

Jag har också haft en del svåra beslut att ta vad gäller mina katter. Jag har ju två katter som har några år på nacken, den ena är ca 19 år och den andra ca 15år. 19-åringen han är väldigt trött och grinig och sätter inte hull alls längre, ser lite illa, dricker massor och pinkar floder så jag måste tyvärr beställa tid hos veterinären för att låta honom somna in. 15-åringen hon är hyfsad i hull men har sina andningsproblem och inte tål hon p-piller heller så hon kommer ju hem med tjock mage rätt som det är, hon är för gammal för att kastrera och med tanke på att hon är gammal och har lite andningsproblem så vore det nog det bästa även för henne men tyvärr så har jag inte råd att låta båda somna in just nu. Ringde djurkliniken och de ska ha 605kr/katt om jag vill ha dem med hem och begrava på gården, om de skulle ta hand om dem kostade det över 1000kr/katt, jag tycker det är hemskt hur dyrt det är och förstår inte riktigt varför det ska kosta så oerhört mycket att ge en katt en spruta med medel så den somnar in. Nåja jag får ta mig råd att låta den gamla herre somna in nu innan tjälen går i backen för han ska med hem och vila i frid på gården han älskat hela sitt liv, damen får bli en annan gång.
Ett annat beslut jag hattat fram och tillbaka med är hur vi ska göra med damens två kattungar, födda i år. Först skulle vi inte ha dem kvar och sen ville sonen verkligen att vi skulle behålla dem och vi tvekade men nu har vi beslutat att NEJ vi ska inte ha dem kvar utan hitta nytt/nya hem åt dem. Jag skulle helst se att de kommer till samma hem men om hemmen är bra spelar det ingen roll att man delar på dem. De är leveransklara sista helgen i september så jag får nog sätta fart och kolla efter hem åt dem, eventuellt har jag ett hem till i alla fall den ena men båda måste ha hem så jaja bara att börja höra sig för antar jag.





Nej nu räcker det för denna gång och jag ska gå och hjälpa till med maten. Så tills nästa gång....

SeYaa!!!



onsdag 30 juli 2014

Testresultatet har kommit

Idag känner jag mig så lättad och glad.

Förra veckan skickade jag in ett hårprov från min älskade Shiba till Animal Genetics UK för att få henne testad för sjukdomen PSSM, en väldigt tråkig sjukdom för hästar. Jag har sedan väntat nervöst och spänt på svaret och idag kom det äntligen - min älskade Shiba testade n/n på PSSM och det betyder att hon INTE har PSSM. Såååå lycklig jag är.

Imorgon ska då smutsgrisen tvättas, förra gången jag skulle tvätta henne gick det ju inte som det var tänkt precis, slangen lossnade från kranen och jag fick inte tillbaka den men nu har min älskling fixat det igen och vi har provat att den sitter kvar vid tryck, hunden fick bli badoffer :) inte en dag för tidigt enligt oss men enligt honom onödigt (han gillar INTE att bada).

Det kommer bli fler bad för min älskade Shiba fram till den 24 augusti för då är det dags för sommarpremieringen. Håll tummarna för att hon får minst lika bra resultat som förra året.

I övrigt kämpar jag och sonen på med våran träning och jag måste få skryta med hur duktiga vi faktiskt är. Vi inte bara följder den utmaning vi valt utan vi har även lagt till hantelträning också. Idag är det dag #15 på utmaningen vilket innebär att vi kommit halvvägs och dag #7 på hantelträningen, jag har dock lite problem med ena övningen i utmaningen och det är crunches, jag får så otroligt ont i nacke och axlar men men det är bara att kämpa på så det blir resultat. Tror dock att vi måste köpa tyngre hantlar snart för nu tycker inte sonen att 1 kg hantlarna ger så mycket motstånd längre, visserligen ökar antalet upprepningar och då blir det ju till viss del lite tyngre men samtidigt så blir vi ju också starkare för varje övning. Hmmmm ja så får det bli - inköp av 2 kg;s hantlar i veckan!

Viktkampen då?! nja den händer det inte så mycket med just nu, några gram ner men jag tänker som så att jag omvandlar ju massor av mitt fett till muskler istället och kroppen balanserar fettförlust med vatten så det kommer nog synas till slut, detsamma gäller sonen. Jag är inte så hård med dieten på sonen heller då han har behov av saker som jag känner att jag klarar mig utan, jag håller däremot på att lära honom att äta mindre portioner än han brukar, det är en omställning bara det då han vanligtvis stoppat i lite mer än nödvändigt bara för att det är gott eller han var jättehungrig när han började äta. Men med träningen vi håller på med så är det nog bättre för honom att äta mer allsidigt, han vet inte om det ännu men jag håller på att fasa över honom till att äta normalt igen och sluta med dieten. Kanske borde berätta det för honom så han slipper känna att han "fuskar" när han äter. Ja så får det bli, jag ska gå ner och berätta det för honom direkt då det ju faktiskt är dags att fixa till lunch åt oss. Jag själv fortsätter dock med min diet ett tag till. Eller jag gör en halvmesyr och äter det jag vill ha, en ursäkt att undvika att äta potatis, pasta och sånt jag inte gillar är ju min diet :)

Nä nu ner och fixa vår lunch så till nästa gång

SeYaa!!!


#animalgenetiksuk #pssm #irishcob #hästar #diet #träning #kost #viktkamp #hantlar

tisdag 22 juli 2014

PMS bitching på hög nivå

Ja nu är det så dags igen för det där skiten, den tråkigaste och äckligaste veckan i månaden. "Rören" värker man är svullen och humöret svänger snabbare än en klockpendel på speed😒

Idag är absolut ingen kul dag. Fattar inte mitt liv att jag har SEMESTER??? Hur svårt kan det vara att få njuta i den här j-vla värmen?

Det började med att älsklingen väckte mig skittidigt för min mobil hade pingat och han trodde dottern ville att jag skulle ringa. Hade han läst ordentligt hade han sett att hon messat fel person😡

Nåja gick till slut upp för det var stört omöjligt att somna om då kattungarna skrek som galningar åt sin mamma, inte vet jag vad hon gjorde för fel men inte fixade hon tyst på dem i alla fall.

Ut till hästarna och morgonfordra och slå på varmvattenberedaren, lika bra att passa på att tvätta skitlisan Shiba när man ändå var igång. Älsklingen har fixat, provisoriskt, så jag kan sätta på vattenslangen på kranen.

In och käka frukost med sonen och sen ut i stallet igen. Tog hårprov av Shiba för att skicka in och PSSM-testa henne. Allt lugnt och fridfullt. Satt upp hö vid bommen ute och spände upp hästen. Spola igenom henne ordentligt, vrider av spridaren på slangen och förbereder schampohinken men när jag ska fylla den kommer inget vatten. In i stallet och då har det provisoriska släppt, lyckas tråckla dit det igen och ska dra åt slangklämman... DÅ GÅR DEN FAN AV😡😡 nåja tur jag inte hunnit schamponera hästen i alla fall.

Kontaktar en tjej som sagt sig vara intresserad av att rida vår Exan men som inte hörts av, frågar hur hon tänkt sig och får svaret att hon valt att rida en annan häst istället. MEN HALLÅÅÅ hade man kunnat höra sv sig och säga det då?!

Nåja lite solsken i alla fall - jag och sonen fixar vår utmaning galant och idag var det 7:e dagen och vi kör på.

Nej nu har jag bitchat av mig offentligt så det räcker. Till nästa gång... Ha en skön dag och ...,

SeYaa!!!

måndag 21 juli 2014

Fotat lite - oredigerade bilder

Ja så skriver jag igen då och visar en del bilder, jag har inte hunnit redigera bilderna ännu och vill du kommentera åtgärder på mina bilder så skriv en kommentar OBS!!! Totalsågning av mina bilder är jag inte intresserad av!!! Kreativ kritik däremot är jätteintressant.

Jag börjar med bilder och går sedan över till att orda om mitt liv och vad som hänt hittills.
En sjö vi rastar vid ibland
Vår älskade Lexie talar högljutt om att han ska lyftas upp
Brudspireablomma (tror det är Brudspirea i alla fall)
Bondpion
En vit blomma jag inte kan namnet på
Måsar som vilar vid Malingsbo camping 

Nedan bilder jag tagit vid Malingsbo Camping på näckrosor
 
 
 
 
 
 

Nu har jag visar er en del av mina bilder, det har inte blivit så mycket fotande som jag önskat i sommar men jag ska försöka hinna med att fota mer under resten av året. Jag har tänkt mig på att försöka med porträttfotografering också och om du känner att du är ett villigt offer så hör gärna av dig (du bör ju inte finnas allt för långt ifrån mig då jag inte kan åka hur långt som helst), jag har ingen studio eller studioutrustning (ännu) så bilderna får tas i rum eller ute med befintlig utrustning tyvärr. Nåja nog om det nu :0)

Jag och sonen har kommit igång med kampen mot kilona. Vi har antagit en utmaning på Facebook (www.facebook.com/XerciseChallenges?ref=ts&fref=ts) som heter 30 Day Ab Challenge - Let´s Do This.
Jag hittade den tack vare en Facebook bekant, Andreas, följ hans blogg på http://rosenknas.wordpress.com
Vi följer detta övningsschema och det har fungerat jättebra, vi är nu på dag 6 av 30 och har ännu inte stött på problem. Vi, alltså sonen och jag, har även börjat med Dr Dukandieten för en vecka sedan, vi har inte gått ner så mycket i vikt ännu (enligt vågen) men har däremot tappat en hel del centimetrar runt om och det är ju jättebra. Kilona kommer sen för vi får ju komma ihåg att vi tränar samtidigt så kroppen ska förutom att balansera upp viktförlust även omvandla en massa onödigt till muskler så vi blir smala och snygga med ett snyggt rutmönster på magen istället för dagens bilringar :0) 
OCH för er som ojjar er över att han är ju bara ett barn jag har fullständigt koll på hans välbefinnande och vid minsta hint om att något felar så avslutas hans dietande, han följer inte dieten strikt nu heller då han har annorlunda behov mot mig som vuxen!
Till ovanstående utmaning har jag sedan lagt till 100 punches varje dag även vilodagar men har inte lagt till det på sonen. Jag har även funderat på att köpa en-kiloshantlar och göra några enkla övningar med dem då jag hittat ett schema som jag tror jag skulle klara av.
Vi, fortfarande sonen och jag, kör även med vårt eget gym som består av löpband, crosstrainer och roddmaskin (modell enkel) några dagar i veckan. Vi har lagt upp det så att vi kör ca 20 min rodd, 10 min crosstrainer och programmet P2 på löpbandet och det innebär att det är blandat gå och jogg.
Efter denna utmaning kommer vi att anta en annan som heter 30 Day Arms & Ab Challenge for Beginners - Plus One! Förhoppningsvis blir inte den heller något problem för oss :0)

Jaja det var en del om viktkampen och träningen det. I övrigt har jag semester och får inte speciellt mycket vettigt gjort. Jag kör sonen till skytteträning vissa dagar och så ska vi på SM i korthåll i helgen där han tävlar i 50 meter K13. Håll tummarna för att det går bra.
Jag tillsammans med älskade gubben och sonen har varit och hjälpt dotter med sambo att flytta från Eskilstuna till Västerås och det gick snabbt och smidigt då vi var flera stycket som hjälptes åt. Vi fuskade den dagen med dieten jag och sonen och käkade snabbmat nämligen kebabrulle (jag) och kebabpizza (sonen) mmm det var jättemumsigt. Ja sen har det inte varit så mycket mer med mitt liv som jag skriver om, visst har det hänt mer saker men inte som jag skriver om ;0) Hästarna tar ju en del av dagen i anspråk med insläpp minst två gånger om dagen nu när det är varmt och lika många utsläpp, de vill in i det svala stallet när det är som varmast och det får de ju naturligtvis.

Nej nu pockar familjen på uppmärksamhet så tills nästa gång...

SeYaa!!!
 


måndag 14 juli 2014

Lite ditt och datt & bilder

Ja det blir ett tag melllan inläggen men nu är jag i alla fall här och skriver.

Jag har semester men har inte fått så mycket vettigt gjort här hemma förutom tvätt, disk, stallsysslor och vila. Har varit hemma en vecka nu och har faktiskt lyckats ta igen mig riktigt bra, känner mig inte lika trött och slut nu. Men tyvärr har jag upptäckt/kommit på mig själv med jobbtankar så antingen börjar jag bli rastlös eller så är jag inte fullt utvilad.

Jag och sonen har börjat med Dr Dukan dieten tillsammans då vi båda har en hel del extra kilon. Han går dock på en lightversion, han är ju ett barn och behöver en del av de saker man utesluter. Jag har full uppsikt på honom. Han är mycket duktigare på den dagliga motionen än mig, jag har missat två dagar men han har kört varje dag. Vi kör med de maskiner vi har hemma det vill säga löpband, crosstrainer och rodd, det blir ca 10-20 minuter per maskin nu i början så får vi öka när vi fått upp flåset.

Idag var jag och efterbesikta hästtransporten då vi fått nerslag på ojämn bromsverkan. Den gick igenom - jippi och puh vilken tur för vi ska ha den på lördag när vi hjälper dottern med sambo flytta från Eskilstuna till Västerås. I eftermiddag ska den skuras ur rejält inför den uppgiften.

Nä nu vet jag inget mer att tjola om idag så jag lämnar av med lite bilder...


SeYaa!!!












torsdag 3 juli 2014

Eld o ljuva eld

Jag är inte pyroman men... 

Jag älskar eld - att se dess lågor smeka trät, att höra det ljuva knastret som i mina öron är som poppande popcorn för ett barn.
Lågornas värme omsluter trät i en ödesdiger dans, det finns inget motstånd.
Som ett älskande par förenas de och utstrålar värme, den enda rest som blir är en strimma rök och en hög med aska.

Ja jag är knäpp men ljudet från brasan är underbart och värmen från elden så skön.
Nu ska jag sitta eldvakt medan älsklingen rensar gården på brännbart skräp. Jag har i alla fall knottfritt.

SeYaa!!!





onsdag 25 juni 2014

Törs man stå för det...

Igår kväll landade jag i soffan framför TV:n. Ahh nya avsnitt av Morden i Midsomer jaa går alltid att glo på
När det var slut var inte jag trött nog att gå och lägga mig, kan ha att göra med att jag somna i soffan på eftermiddagen efter jobbet, men nåja.
Zappade så klart och landade på Özz Nujen (vet att jag felstavat) och låg och tittade, garvade åt hans skämt och tankarna satte igång.
Med en för j-lig RLS och astma gick jag sen och la mig. Varför jag nu gjorde det istället för att skriva av mig här. För er som vet vad RLS är fine för er andra är det RestlessLegSyndrome, jag kallar det för krypvärk och får det inte bara i benen tyvärr, det drabbar skuldror, armar och ben och värktabletter dövar det bara lite inte botar. Nåja det var inte det jag skulle skriva om.
Jag funderade på det Özz sa, det om medmänniska eller motmänniska. Han har ju rätt eller hur?! Antingen är vi för allas lika värde eller så är vi emot, vi är för eller emot jämlikhet dvs alla oberoende på kön, läggning etnicitet, religion mm rätt till lika lön på samma grunder, vi är för eller emot rasism. Och definitionen ryms ju i medmänniska med medkänsla och i motmänniska. 
Jag är ju hellre medmänniska än motmänniska. Vad känner ni?
Jag är väl också feminist då om jag använder Özz definition för jag tycker att om vi har samma utbildning, gör samma jobb lika bra så ska inte könet eller så spela roll utan vi har rätt till lika lön.
Är det att sticka ut hakan att hålla med Özz i det han sa?? Får man det i Sverige? Är det svenskt eller osvenskt?? Är det bara okej att garva och hålla med för att man sitter i publiken och ev blir filmad? Såg flera i publiken som såg obekväma ut men som upptäckte kameran och genast skrattade och applåderade. Det om nåt är väl sjukt - att vi inte törs stå för att vi höll med eller att vi inte höll med.
Inte vet jag men jag anser som Özz att vi måste tuffa till oss, vi måste våga välja att stå för nåt och inte bara jamsa med i blåsten. Behandla alla med respekt oavsett allt annat inskränkt. Vi är alla lika. Såg en bild på Facebook förut, en rad med människor utan hud och vet ni vad?! De såg alla likadana ut, lite olika längd bara men inget annat. 

Nåja med risk för att inte va okej för att jag håller på medmänsklighet så ses vi en annan gång...

SeYaa!!!

söndag 22 juni 2014

Gillar min nya hobby...samt lite morr i slutet

Ja jag gillar faktiskt min nya hobby - Decoupage. Jag är visserligen helt självlärd så här långt, har tagit hjälp av Facebookinlägg i olika hobbygrupper jag är med i samt kollat in lite Youtube-tutorials  men i övrigt är det bara att lära av misstagen ;)
Det senaste projektet var två krukor jag köpte på en second handbutik i Borlänge, vita höga ytterkrukor med ojämn yta, det är som ringar runt hela krukan. Varför göra allt så lätt och jobba bara på jämna ytor.
Något jag kom på efter att jag spraylackat mina krukor var att jag glömt att dra ett extra lager med lim runt hela krukan efter att jag satt dit motivet, hoppas det inte har för stor betydelse och att jag kommer ihåg det nästa gång istället.
Tänkte faktiskt dela med mig av detta projekt från början till slut så här kommer lite bilder:
Har valt en servett att använda
  
Rivit ut mitt motiv och tagit bort två lager av servetten, dvs bara behållit motivdelen. Lagt motivet upp och ner på en bit plastfolie (ett tips jag hittade på Youtube för att slippa trassla med att limma tunn servett)

  
Limmat motivet med hemmagjort decoupagelim (se recept längre ner)
  
Lagt mitt motiv med limsidan mot min kruka 
  
Med mina fingra har jag "strukit" fast motivet på krukan, tryckt och dragit så det nått ner i fördjupningarna
 
Här sitter nu motivet på krukan med plasten kvar
Bara att lyfta bort plasten och ...
 
motivet sitter på min kruka
 
Här ser ni mina krukor bredvid varandra. Den ena har fått motiv men inte den andra. Båda har dock fått en limstrykning innan jag började med motivöverföring. Som jag skrev uppe i texten så glömde jag dock bort att dra ett lager lim efter att jag fört över motivet.
 Här spraylackas nu kruka nr 1
Här har båda krukorna motiv och den ena är lackad men inte den andra, den står på tork i skrivande stund.

Jag är nöjd med mitt resultat även om det är en del små missar, varav en att limma hela krukan efter att motivet satts på plats. Jag blir bättre för varje gång säkerligen och mina små missar är ju det ju för det mesta bara jag som vet om :)

Ja det var lite om min lilla hobby det. I övrigt så jobbar jag och står i, har två veckor kvar till semester.
Dottern har varit hemma i helgen och det var lika trevligt och roligt som vanligt. Undrar när/om man slutar sakna dem när de inte är hemma? Så härligt att umgås med henne. Jag blir dock så j-vla trött på vården. Min dotter har ju ett trasigt knä och väntar på magnetröntgen, hon gjorde illa sig mer förra helgen och på måndag kväll åkte hon till akuten i Eskilstuna för att få hjälp men alla där blev ombedda att om de inte hade livshotande skador att åka hem och beställa tid på sin vårdcentral dagen efter istället. Hon har ringt till vårdcentralen och där får hon besked att de inte har någon tid åt henne och att hon ska ju ändå väntar på magnetröntgen så hon kan väl höra av sig efter det i så fall. Va i h-vete ska man göra för att få hjälp när man har ont? Tydligen ska man vara döende för att få hjälp för inte får man det då när man "bara" har ont för att leden i knät är trasig och antagligen är korsbandet helt kört nu också. I papperet hon fått där det står att remiss till magnetröntgen inkommit ska hon få en tid inom två månader, den tidsfristen går ut i morgon och hon har inte hört av de om någon tid än. Jag har sagt åt henne att ringa i morgon och se om hon kan få röntgen i Västerås istället, har en kollega som fick där när man inte kunde hålla utlovad tid. Hoppas att hon snart får hjälp för snart är detta eländes knä kroniskt skadat för att de inte gör något åt det utan bara skickar henne hit och dit, under tiden har hon så ont så hon får ha kryckor hemma för att kunna gå, hon vill inte ha dem på jobbet så när hon kommer hem är det inget annat att göra än att antingen hoppa på kryckor eller ligga still resten av kvällen. TUR hon har en så underbar sambo som sköter om henne i alla fall.

Nej nu har jag delat glädje och morrat av mig med er så nu ska jag ta och ta in mina älskade hästar innan knotten och myggen käkar upp dem.

SeYaa!!!