Att ta bort stygnen var hemskt för en som mig med extremt låg smärtgräns och sjukvårdsfobi. Mådde jätteilla, det lät som hela haver storma i öronen och det hettade i hela kroppen, så nära att tuppa av. Fick ligga en stund efteråt innan jag kunde resa mig utan svimningsrisk. Usch att det aldrig går över.
Nej usch och fy, trevligare kan man ha det. Glada nyheter är att sonen blev 3:a i L13 sittande, luftgevär, i Gävle i lördags. Nästa bortatävling är i Fagersta den 7:e december, håll tummarna för att det går bra då också.
Nej nu får det räcka så..,
SeYaa!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar